Benediktinorden Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet benediktinorden

1. Det kristna klosterväsendet uppstod på 300-talet, när Pachomios samlade ett antal eremiter i Egypten och byggde ett gemensamt hem med mur till dem. På tillskyndan av Benedikt av Nursia på 500-talet började munkar i benediktinorden att mångfaldiga, och därigenom bevara, antika handskrifter, vilket under Gregorius den stores pontifikat utvecklades till en utbildningsverksamhet. För att kunna kopiera handskrifterna förutsattes att munkarna kunde läsa och skriva, vilket klostren därför spontant började lära sina noviser, och av estetiska skälärdes även illuminationsteknik ut. I synnerhet Irland och de brittiska öarna blev i detta hänseende framstående, och genom Alcuins anställning vid Karl den stores hov spreds skolformen till den frankiska världen. Benediktinerna vinnlade sig också om att sprida praktiska kunskaper om jordbruk till de länder där de slog sig ner, vilket fick stor ekonomisk betydelse för de länder detta gällde. (källa)
2. En mindre sammanslutning av flera kloster (vanligtvis inom en av de äldsta klosterordnarna), som är lösare organiserad än de egentliga orderna, till exempel Solesmes-kongregationen inom benediktinorden i Solesmes. De olika klostren inom till exempel Solesmes-kongregationen följer i stora drag en och samma tolkning av den för alla benediktinska kongregationer gemensamma ordensregeln. (källa)
3. Prior (latin för den främre) kallas en föreståndare i den första munkorden, benediktinorden. (källa)
4. I förhållande till tidigare ordnar, främst benediktinorden, utmärkte sig tiggarordnarna för sin rörlighet. Benediktiner hade avlagt ett löfte om stabilitas, om att inte lämna sitt kloster. Tiggarbröderna däremot, som tillhörde en ny sorts orden med många ordenshus (konvent) över stora delar av den kristna världen, kunde färdas från ett av sina ordenshus till ett annat på olika predikoturer eller för undervisning (tiggarordnarna blev snabbt framträdande vid universiteten). Dessutom var tiggarordnarna inte självförsörjande och bebodde inte heller ödsliga trakter utan bodde i städerna, där de levde av allmosor och donationer, därav samlingsbeteckningen "tiggarordnar". En munk som tillhörde någon av mendikantordnarna benämndes mendikant, tiggarmunk. (källa)
5. Den andra perioden är en tid av tilltagande förfall och fruktlösa reformförsök. Fjärde laterankonciliet (1215) införde treåriga generalkapitel samt visitationer av klostren mellan generalkapitlen, även följande koncilier (Vienne 1311, Valencia 1322) sökte, men med föga framgång, upphjälpa den sjunkna klostertukten. Påve Benedictus XII utfärdade 1336 en ny utförlig stadga för benediktinerna som indelade orden i 36 provinser och föreskrev årliga kapitel i varje kloster samt treåriga generalkapitel i varje provins. Även på Konstanzkonciliet (1414–1418) gjordes flera nya reformförsök i avseende på benediktinorden, men utau synnerlig framgång. (källa)