Benporslin Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet benporslin

1. Kaolin, en vit, mycket plastisk lera med flera användningsområden, bestående huvudsakligen av mineralet kaolinit (aluminiumsilikat). Ordet kommer från namnet på byn Gāolǐng, 高岭 (äldre stavning: Kao-ling) i provinsen Jiangxi i Kina (namnet betyder hög kulle). På denna plats hämtade man lera till den berömda porslinsfabriken i Jingdezhen. Leran kallas även för porslinslera, eftersom dess främsta användningsområde ligger inom tillverkningen av porslin. Andra keramiska produkter, skapade för att likna porslinet, innehåller också kaolin, benporslin, fältspatporslin och flintgods. Man nyttjar också kaolin för tillverkning av finare tegel, inom pappersindustrin (för att skapa en vit och jämn yta), inom kosmetikaindustrin och vid tillverkning av gummi och förr även i mediciner, såsom piller och ströpulver. (källa)
2. Muggens design syftar till värmeisolering, de tjocka väggarna i en mugg i jämförelse mot de tunna i en tekopp har en isolerande funktion och förhindrar drycken från att kylas av eller värmas upp på kort tid. Botten på muggen är sällan platt, den är oftast endera konkav eller försedd med en extra kant, detta för att reducera den termiska kontakten på den yta vars muggen är placerad. Dessa funktioner lämnar ofta en karakteristisk O-formad fläck på ytan. Handtaget eller örat håller handen och fingrarna borta från muggens heta sida. Av samma anledning för värmeisolering är muggar oftast tillverkade av material med låg värmeledningsförmåga, såsom lergods, benporslin och glas. (källa)
3. Avgränsningen är dock inte helt tydlig, då flintgods som normalt inte räknas som porslin ibland innehåller mindre mängder kaolinlera, och ofta kallas "flintporslin". Andra varianter som Ironstone china innehåller också en viss mängd kaolinlera. Benporslin, som i likhet med fältspatsporslin innehåller fältspat, kaolin och kvarts men därtill upp till 40% benaska räknas normalt däremot som porslin. (källa)
4. Benporslin är ett porslin som innehåller bland annat kalciumfosfat från brända djurben. Benporslinet uppfanns 1748 av Thomas Fry i Bow, England. Under 1700-talet tillverkades det främst i England. Det kom att få ganska liten betydelse efter flintgodsets genombrott, men under 1900-talet kom det åter på modet inom porslinsindustrin. (källa)