Bergart Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bergart

1. Gabbro är en grovkornig, basisk djupbergart. (källa)
2. Glimmerskiffer är en metamorf bergart som bildats av silt eller lera. Ingående mineraler är fältspat, kvarts och glimmermineral. (källa)
3. Det bildas genom att nederbörd mycket sakta tränger ner genom marken (infiltration) och sjunker neråt (perkolation). När vattnet når en ogenomtränglig yta (akvifug), exempelvis en sprickfri berghäll av någon kristallin bergart, så magasineras vattnet och fyller ut de hålrum som finns i de lösa jordlagren ovan. Grundvattenytans läge har stor betydelse när man ska gräva brunnar, bygga tunnlar och bergförvar, i jordbruk och i den allmänna samhällsplaneringen. För dricksvattenförsörjning till städer och andra samhällen försöker man så långt som möjligt använda grundvatten. Grundvattenreservoarerna i Sverige finns framförallt i våra rullstensåsar. Grundvattnet kan vara några veckor eller flera tusen år gammalt beroende på akviferernas uppbyggnad och mäktighet. (källa)
4. Grönsten är ett samlingsnamn för kiselsyrafattiga mafiska ("basiska") magmatiska bergarter som genomgått en låg grad av metamorfos, exempelvis gabbro, diorit och diabas. (källa)
5. Magmatiska bergarter kan, som nämns ovan, delas in efter kiselinnehåll, gränser för dessa klasser ges i intilliggande tabell. De magmatiskt bildade bergarterna kan även kategoriseras efter vilka betingelser på eller i jordskorpan som de bildas. En sådan indelning är djupbergart – gångbergart och ytbergart – som beskrivs närmare nedan. (källa)
6. Hälleflinta är en metamorf bergart som i huvudsak består av en tät och finkornig form av leptit. Dess färg är mörkare eller ljusare brun eller brungrå till nästan svart. Den mörkare varianten kan ibland i hög grad likna flinta, som den dock lätt kan skiljas från genom smältundersökning. Vid söndervittring blir hälleflintan ljusgrå eller gråvit, och i regel är den mycket klyftad och går lätt sönder i oregelbundna, skarpkantade stycken. Somliga typer visar tydlig skiffrighet och övergår i hälleflintsskiffer. Ibland är hälleflintan porfyrisk på grund av förekommande kvarts- och fältspatkorn. (källa)
7. En variant av kalcedon är hornsten (efter tyska Hornstein), en flintlik, hornaktigt skimrande bergart som huvudsakligen består av kiselsyra. Den består av mycket finkristallina, ogenomskinliga aggregat av kvarts och har en gråaktig till smutsbrun färg. Brottet har en hornaktig lyster. Hornsten är också en benämning på ekonomiskt ointressant jaspis. (källa)
8. Kalksten är en bergart som i huvudsak består av mineralet kalkspat. Kalksten är vanligen en sedimentär bergart, men kan också ha bildats genom kemisk utfällning av kalcit och är då en sedimentär bergart. De kalkstenar i Sverige som bildats under proterozoikum har oftast bildats på detta sätt. (källa)
9. Kantsten är en huggen sten av granit eller annan bergart som används för att avgränsa olika ytor. Kantstenen kan till exempel avgränsa en gata eller vägbana från trottoarer och refuger, eller gräsmattan från en väg. Svensk stenindustri har varit världsledande i framställning av kantsten och gatsten. (källa)
10. Att en bergart är klastisk (från grekiska κλαστος, klastos, "bruten", "i stycken") innebär att den är helt eller delvis uppbyggd av beståndsdelar, klaster, som existerade före bergartens bildande och som inte "förändrats" vid bildandet. Klaster kallas brottstycken eller partiklar som bildats genom kemisk vittring, pyroklastiska partiklar eller detrituspartiklar. Materialet mellan dessa klaster kallas matrix. Exempel på klastiska bergarter är breccia och konglomerat som består av stenfragment, sandsten som består av sandkorn eller lerskiffer som består av lerpartiklar. Klastiska bergarter som uppkommit genom vittring och sedimentation, det villa säga sedimentära bergarter, kallas epiklastiska (eller ofta bara klastiska), medan sådana som uppkommer genom vulkanisk aktivitet kallas pyroklastiska. (källa)