Beskugga synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas beskugga

Beskugga uttalas be|skugga -de.

Ordformer och varianter av beskugga

Beskugga är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet beskugga

I vissa språk, t.ex. franskan, betecknar ordet ockra (ocre) både gula och röda jordfärger. Som färgord i svenskan syftar ockra oftast på gula färger som är lite rödaktiga och lite beskuggade, alltså det färgområde man kan få fram med gula jordfärger. Denna betydelse har överförts även till områden som inte alls har med måleri att göra.

I Sverige har ockrorna oftast sålts som blandningar, med namn som gulockra, guldockra, ljusockra och, mörkockra. och i äldre litteratur kan man också hitta ord som gulåker eller åkergult (gulockra) och brunrot (från tyska Braunrot = brunröd). År 1912 introducerades en normalfärgserie för konstnärsfärger, och därmed etablerades ett mera enhetligt språkbruk. Gula jordpigment kallas idag ockra eller Terra di Siena. De kan ha mycket likartade kulörer men terra di Siena har normalt sämre brytkraft och täckförmåga och används därför främst i laserande färg. Umbra betecknar mera beskuggade bruna eller grönaktigt grå pigment.

Genom sin förnöjsamhet med jordmånen och sin hårda, sega beskaffenhet i förening med ytterst tät förgrening förmår denna växt uttränga övriga småbuskar, örter och gräs. En stor del av ljunghedarna har i historisk tid uppkommit genom att människorna avverkat skogen och släppt djur på bete. På ljungbackar och hedar kan träd gro, i synnerhet tall och björk, och om ljungbestånden nedtrampas av får eller annan boskap, och om marken gödslas och beskuggas genom trädplantering, ger ljungen slutligen vika och platsen kan återföras till en gräs- eller örtbacke med eller utan skog.

Orange (saffransgul) utgör en av de sju traditionella spektralfärgerna och betecknar ett färgområde med starka gulröda färger, ofta med mera dragning mot gult än rött. Ett annat ord för samma färg är brandgul, mörkare och mera beskuggade färger med samma kulörtoner brukar kallas bruna och för ljusa och bleka färger används ibland termen aprikos.

Skogsstjärna har en bladrosett i stjälkens topp. Endast de högsta stjälkbladen uppnår full storlek. Alla dessa trängs på ungefär samma nivå för att få del av det svaga ljus som tränger ned mellan träden. Därför är också bladskivorna vågrätt utbredda, vinkelrätt mot ljusets infallsriktning. Rosettens blad avsmalnar mot skaftet så att de inte beskuggar varandra. De stjälkblad som inte ingår i rosetten är mycket små. När skogsstjärnan växer på öppen mark såsom i fjällen, är bladbasen inte så tydligt avsmalnande och skivorna inte vågrätt utbredda.

Så länge man inte kunde styra bränningsprocessen i detalj, och det dessutom fanns många rödfärgsverk, kunde rödfärgspigmenten variera ganska mycket i kulör, från ganska starkt orangerött till mörkare och mera beskuggat rött och brunrött. Under 1900-talet har variationen minskat. Rödfärgstillverkningen vid Dylta bruk upphörde 1941. Vid Falu gruva byggde man 1922 om brännugnarna så att man fick större kontroll över brännprocessen, och sedan dess marknadsförde man två tydligt olika pigment, ett ljusare och ett mörkare. År 1975 brann rödfärgsverket, och när man återupptog produktionen begränsade man sig till det mörkare pigmentet. 1988 lanserades åter ett ljusare rödfärgspigment som komplement till det mörkare, och därmed finns idag möjligheten att återskapa något av tidigare tiders variation hos rödfärgade hus.