Bevisning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bevisning

1. Husrannsakan är en form av undersökning som används av polis och liknande utan medgivande från den eller de som berörs. Husrannsakan är en undersökning av en sak eller plats, till skillnad mot en kroppsvisitation som är en undersökning av en person. Syftet är att polisen skall kunna bereda sig tillträde till ett utrymme för att ex. säkra bevisning. (källa)
2. Om den olagliga handlingen uppdagas kan de juridiska myndigheterna, polis och åklagare, besluta om utredning och åtal. Den domstol som har jurisdiktion i ärendet tar del av åklagarens bevisning och den åtalades försvar och beslutar i skuldfrågan och påföljdsfrågan. Påföljden kan bli ett straff i form av böter, samhällstjänst eller i fängelse eller vård. (källa)
3. När full bevisning inte kunde presteras utgjorde omständigheter och fakta indicier, som exempelvis kunde medföra att en tilltalad dömdes skyldig till brott. Genom den nya rättegångsbalkens införande av domstolars fria bevisprövning bortföll skälen för att i Sverige fortsättningsvis skilja mellan processuella bevis och indicier. (källa)
4. Likhund (kadaverhund, kriminalsökhund) är en tjänstehund som används av polis vid brottsplatsundersökningar. De är polishundar som används för att hitta lik, likdelar eller andra spår av lik, såsom kroppsvätskor. De kan även söka i vatten från båt. Där hunden markerar kan kriminaltekniker leta efter tekninsk bevisning. (källa)
5. På sannolika skäl misstänkt. Misstanken framstår vid en objektiv bedömning som berättigad. Det krävs något som ytterligare binder personen till brottet, exempelvis ett vittne eller teknisk bevisning. Exempel: Ett vittne har sett att en person har plockat på sig plånboken. (källa)
6. Alltsedan medeltiden medverkade nämndemän på olika sätt i den dömande verksamheten i häradsrätterna på landsbygden i Sverige. Ursprungligen hade också rådmännen i städernas rådhusrätter en roll som starkt påminner om nämndemännens på landsbygden, de var lekmän och kom först senare att bli ämbetsmän. I Bergslagen kallades de bisittare vid bergstingen eller bergsnämndemän, och var åldermän. Vid häradsrätterna kallades de ofta tolvmän. Ursprungligen var nämnden inte en fast beståndsdel av domstolen, utan ett bevisningsmedel, som i vissa fall användes istället för det annars vanliga (ed och edgärdsmän). Nämnden avgjorde vad som var sant i målet, men dömde inte. Den hade således ungefär samma uppgift som juryn i anglosaxisk rätt. Bisittarna i nämnden var i allmänhet tolv till antalet. De valdes för varje enskilt mål av parterna själva eller av domaren med parternas samtycke. Bevisning genom nämnd undanträngde småningom alltmer de äldre bevisningssätten, i de yngre landskapslagarna och ännu mer i landslagarna blev "nämndemålen" allt flera. Nämnd användes inte bara vid häradstingen, utan också vid lagmansting, biskopsting och konungsting (i sistnämnda fallet kallades den konungsnämnd). (källa)
7. Nöd är en s.k. objektiv ansvarsfrihetsgrund enligt den svenska brottsbalken, vilket leder till nödrätt. En gärning som någon begår i nöd utgör alltså inte brott, förutsatt att den inte är oförsvarlig med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt. Nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse. När man bedömer om handlingen är oförsvarlig tar man bland annat hänsyn till den skada som görs och väger det mot det intresse som personen vill skydda. Exempel på handlande i nöd kan vara att slå sönder ett fönster för att kunna släcka en brand eller att ta någon annans båt för att rädda en person från att drunkna. Liknande bestämmelser finns i flera andra länder. Ansvar för trafikförseelser har undanröjts i rätten när bevisning om nödsituation har företetts. (källa)
8. Plädering (slutplädering) är ett slutanförande som part eller hans ombud får tillfälle till enligt 43 kap. 9 § (1942:740) rättegångsbalken under slutfasen av en huvudförhandling i en rättegång i domstol. Under pläderingen kan parten sammanfatta det rättsliga läget och argumentera för vad som talar för hans sak. Han kan även införa nya argument i målet genom att åberopa rättsfall och förarbeten. Detta utgör inget som strider mot rättegångsbalkens regler i övrigt om att ny bevisning inte får införas eftersom en grundförutsättning för alla rättegångar är att "domaren känner lagen" (jura novit curia). (källa)
9. Presumtion (från (latin) præsumptio, "föregripande") är en juridisk term för antagandet att det föreligger ett samband mellan en viss presumerande omständighet och en annan presumerad omständighet utan att särskild bevisning för detta måste läggas fram. (källa)
10. Pusseldeckare (även whodunnit) är en subgenre till deckaren, där brottet (oftast ett mord) betraktas som en gåta, ett pussel eller en intellektuell lek, där författaren utmanar läsaren om att avslöja brottslingen innan författarens huvudperson avslöjar lösningen. Under berättelsens gång presenteras en rad ledtrådar, till exempel vittnesförhör, listor över alibin, teknisk bevisning, undersökningar av motiv, etc. För att pusseldeckaren ska kunna sägas vara "fair play" ska läsaren ha fått alla ledtrådar som är nödvändiga för att lista ut lösningen på egen hand. Dock är ofta ledtrådarna "gömda" på spridda platser i texten. (källa)