Bihang Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bihang

1. Additament betecknar tillägg, bihang eller senare tillkommen ändring, särskilt till statsrättsliga författningar, mellanfolkliga eller internationella fördrag. (källa)
2. Granen är sambyggare (monoik). När kotten är mogen, spärrar den ut sina fjäll vid torr väderlek. Eftersom den hänger med toppen nedåt faller fröna ut. De sjunker långsamt, precis som lönnens och asken frukter, på grund av den snabba rotation som under fallet åstadkoms av den stora, tunna hinnan. Detta för fröspridningen så viktiga bihang utgörs av en från kottefjället lossnande lamell. Frön från gran (och tall) är alltså med avseende på sin spridning virvelfrön. (källa)
3. Göl kan även avse ett mindre stillastående bihang till (men avskilt från) ett vattendrag, jämför korvsjö för en mycket större motsvarande variant. Ett annat namn för mindre sjöar är lok, vanligt främst i södra Norrland och norra Svealand. (källa)
4. Olika grupper av leddjur har utvecklats så att segmentens funktion allt mer specialiserats på olika vis, genom att segmenten har vuxit samman och bildat särskilda funktionella enheter, som ett huvud, eller bildat särskilda funktionella bihang, som antenner. (källa)
5. Ett utmärkande kännetecken för lönnen är den tvådelade klyvfrukten. Denna består av två delfrukter med var sitt vingliknande bihang. När delfrukterna faller till marken gör formen på vingarna att fallhastighet minskar. På så sätt kan de förbli svävande i luften tillräckligt länge för att vinden ska hinna föra dem en bit bort från moderträdet. (källa)
6. Sidensvansen är stor som en stare men upplevs större då den har en kompakt kropp med tjock hals och stort huvud. Den är 18–21 centimeter lång, har ett vingspann på 32–36 centimeter och väger cirka 60 gram. Sidensvansen ärödgrå, med svart strupe, ett svart band genom vardera ögat och gul stjärtspets. Fjäderbeklädnaden, som är mjuk och fin, bildar på huvudet en mycket lång tofs. Sidensvansen har en kort, vid roten nedtryckt, näbb. Vingarna är långa och spetsiga. Tarsens framsida har tydligt åtskilda sköldar. Vingarnas armpennor, ibland också stjärtpennorna, har lackröda pergamentartade bihang. (källa)
7. Törlarnas blommor är kraftigt reducerade och saknar foder och krona. Liksom hos alla andra arter i familjen Euphorbiaceae är de enkönade. Hanblommorna består bara av en ståndare och honblommorna bara av en pistill. Honblomman är ofta tydligt skaftad. Blommorna är ordnade i en blomställning kallad cyatium som (ofta) tillsammans med två undersittande (ibland klart färgade) högblad (kallade "cyatofyll") bildar en blomliknade struktur (ett pseudantium). Cyatiet innehåller en central honblomma omgiven av fem grupper hanblommor. Allt detta är omslutet av ett på insidan vanligen hårigt skålformigt svepe (bestående av, vanligtvis fem, mer eller mindre sammanvuxna stödblad), i vars topp det sitter fyra eller fem, sällan fler eller färre, nektarproducerande glandler. Dessa glandler eller "nektarier" är ofta försedda med bihang, vilka ibland är kronbladslika. Cyatierna är i sin tur vanligen arrangerade i tvåsidiga knippen (vilka ofta i sin tur är flocklikt ordnade). Arterna är i huvudsak sambyggare, men några (inga europeiska) är tvåbyggare. Hos flera arter förekommer både tvåkönade cyatier och cyatier med bara hanblommor på samma individ (andromonoiki) - andelen cyatier med bara hanblommor hos sådana arter är högst hos de fleråriga och i de första blomningsomgångarna. (källa)
8. Inom entomologisk anatomi betecknar valva/valvel bihang på bakkroppen som ingår i könsdelarna hos vissa insekter. Bland annat bygger de tre paren valvler upp äggläggningsröret hos insektshonor. (källa)