Bildspråk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bildspråk

1. Benämningen används tekniskt inom psykologin för processen att återuppväcka sinnet, percept av objekt som tidigare har meddelats i synintryck. Eftersom denna användning av termen skapar konflikter med den i vardagligt språk, har en del psykologer föredragit att beskriva denna utvecklingsgång som "avbildning" eller "bildspråk", eller att tala om den som "reproduktiv" (återskapande) i motsats till "produktiv" (skapande) eller "konstruktiv" (uppbyggande) fantasi. Inbillade bilder ses med det "inre ögat". (källa)
2. Liknelse (grekiska parabole) eller analogi (grekiska analogia, likhet) inom den vidare kategorin bildspråk är en retorisk liknelse mellan två begrepp där jämförelseledet utgörs av något av orden "som" eller "liksom". Liknelser kan, liksom idiom, vara språkspecifika och därför svåra att översätta. Liknelsen är ett utomordentligt vanligt stilgrepp, både i vardagens språk och i mera avancerad litterär diktion. De refererar oftast till ett känt eller lättförståeligt tillskrivet attribut hos liknelseobjektet, men behöver inte alltid vara verkligt. (källa)
3. Innovatörer inom bildkonst och den litografiska processen - som det franska tryckeriföretaget Rouchon på 1840-talet, Joseph Morse i New York på 1850-talet, Frederick Walker i England på 1870-talet och Jules Chéret i Frankrike på 1870-talet - utvecklade en illustrativ stil som gick utöver föreställande konst till ett figurativt bildspråk med avdelade färgfält i tydliga färger. Barnboksförlag, dagstidningar och tidskrifter utvecklade egna visuella och redaktionella stilar för att rikta sig till specifika grupper. Tryckkostnaderna minskade, analfabetismen minskade och samtidigt ledde den viktorianska dekorativa konsten till en expansion av typografiska stilar och metoder som kom att användas för att på olika sätt representera olika företag. (källa)
4. Popkonsten utmanade den traditionella konstuppfattningen genom att använda sig av den typ av visualitet som förekom inom populärkulturen och som omgav det massproducerade, och förde in detta bildspråk i finkulturen, och ifrågasatte på många sätt just uppdelningen i fin- och populärkultur. En vanlig arbetsmetod inom popkonsten är att kontextförflytta och isolera objekt och symboler, eller kombinera dem med andra objekt. (källa)
5. Nästan vad som helst kan användas för att referera till någonting annat: ljud, ljus, färger, saker, händelser, gester, mönster, bilder, inskriptioner, ord, beskrivningar, filmer, känslor, tankar etc. När något används som referens används det som tecken, och ett teckens primära funktion är identifiering av vad det står för. För att olika individer ska kunna identifiera, eller förstå, vad ett tecken står för brukar gemensamma konventioner eller teckensystem etableras. Till exempel, verbala språk, bildspråk etc. Vissa tecken är naturliga, till exempel, röda prickar i ansiktet som står för mässlingen, andra tecken är artificiella, till exempel, ordet "häst" som står för ett slags djur. Vi lär oss eller kommer överens om vad olika tecken står för. (källa)
6. Samlingen karakteriseras av ett surrealistiskt bildspråk som anknyter till Lundkvists föregående bok Nattens broar. (källa)
7. Böhme upplevde visioner som han beskrev i ord som han uttryckligen beskrev som begränsade och missvisande. Sju processer ansågs äga rum simultant av evighet inom Gudomen. Den första av dessa processer är den outsägliga och ofattbara Ogrunden, som står icke-varat närmare än varat. Den sjunde av dessa processer är Sophia, den gudomliga Visheten, som på Ordspråksbokens vis beskrivs med ett kvinnligt bildspråk. Ur Sophia emanerar Arkaios, en slags timlig världssjäl som inte skall förväxlas med den helige Ande. Genom Sophia och Arkaios skapar den heliga Treenigheten den andliga och den kroppsliga världen. Den senare är till en början inte fysisk. Högst bland andarna i den andliga världen är Mikael, Uriel och en ängel vars namn är okänt, det misstänks vara Raziel på grund av kontext men det är osäkert. Under dessa står sju ärkeänglar som korresponderar med synen på planeterna och metallerna i alkemin. I sökandet efter Ogrunden gjorde den namnlösa ängeln den potentiella vredeselden realiserad, uppslukades av sitt eget högmod, skar sig av från det gudomliga ljuset och blev Lucifer. Den tredjedel av änglarna som stod under denna ängels tillsyn förvandlades därför till en mörker-värld. Den ursprungliga Människan sattes att vägledas av Sophia och fylla den förlorade tredjedelens plats, men lurades att efterlikna Lucifers högmod. Den kroppsliga världen föll med Människan till en skärningspunkt där den högre ljusvärlden och Lucifers mörkervärld är blandade med varandra, och den kroppsliga världen blev så till en fysisk värld och historien tog sin början. Människan blev till många människor, underkastade de astrologiska planeternas och de fyra elementens dåliga inflytande. För att lyfta människan åter till ursprunget blev guden Gud människa i den förmente Jesus Kristus. Genom denne blir det möjligt för människan att genomgå en process som kallas för "pånyttfödelse" (ett ord som av teosoferna inte används i samma mening som inom evangelikalismen), och människan ställs så under Sophias inflytande istället för elementens och planeternas inflytande. (källa)
8. Ultraisterna var influerade av fransk symbolism och Les parnassiens. Deras verk karakteriseras av fria versformer, komplicerade metriska innovationer och utmanande symboliskt bildspråk som en reaktion mot den traditionella poesins form och innehåll. (källa)
9. Under vikingatiden skapades en heroisk mytologi som framhöll krigaren, hans djärvhet och mod och framför allt hans belöningar efter döden i strid. I denna kontext omtalades valkyrionar som unga sköna kvinnor som serverade öl i Valhall och som även erbjöd erotiska tjänster, vilket speglas i dikternas bildspråk: "Hild breder en bädd för den störste hjälmkrossaren (det vill säga "krigaren")". (källa)