Bindevokal Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bindevokal

1. En bindevokal är en vokal som förekommer mellan leden i ett sammansatt ord, t.ex. i barnasinne eller hjärtesorg. Bindevokalen är således ett slags interfix. I standardsvenskan förekommer bindevokaler främst i vissa typer av sammansättningar eller med vissa ord. De förekommer också oftare dialektalt, i synnerhet i sydsvenska dialekter och i götamål, men även i viss utsträckning i norrländska och östsvenska dialekter. Bindevokaler har samma funktion och ursprung som foge-s och är ursprungligen kasusformer av första leden i sammansättningen.
2. I talspråket i stora delar av Mellansverige kom sedan obetonade vokaler att falla bort mellan två betonade stavelser: väghaskäl >, vägskäl, s.k. synkope. Resultatet blev i många fall att de sammansättningar som hade bildats med bindevokal kom att se ut som att de var bildade på ordstammen. I många dialekter skedde aldrig detta vokalbortfall, och där kvarstår bindevokalen, t.ex. dialektala veaträ 'vedträ' (av fornsvenska vidhaträ, jämför isländska viðartré), eller fåralår, körketorn 'kyrktorn' o.s.v.
3. På standardsvenska förekommer bindevokalerna -e- som i nattetid, -a- som i gästabud, -o- som i lärobok och -u- som i ladusvala.
4. Bindevokalen -e- förekommer i vissa sammansättningar som här ställs upp.
5. I vissa fall ger bindevokalen sammansättningen en lite mer ålderdomlig eller högtidlig prägel, som i stjärnevalv och törnekrona, jämfört med stjärnkikare och törnros. Binde-e förekommer också i sammansättningar som lånats från dialekter där bindevokaler används produktivt i sammansättningar, t.ex. i spettekaka eller pilevall lånat från sydsvenska dialekter.
6. För vissa ord uppträder inte bindevokalen i alla sammansättningar, så för t.ex. gata, kyrka och krona förekommer både sammansättningar med bindevokal som gatukontor, kyrkogård och kronofogde, och sammansättningar utan bindevokal, som gatlykta, kyrktorn och kronblad.
7. Binde-o och binde-u var tidigare främst ett skriftspråksfenomen, medan talspråket föredrog sammansättningar utan bindevokal eller med -e- i vissa dialekter. Detta förklarar talspråkliga uttal som lagård för ladugård, och det tidigare vanliga körrgård för kyrkogård, samt äldre skriftspråkliga former som stugudörr för nuvarande stugdörr, jämför binde-a ovan. (källa)