Bindväv Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bindväv

1. Kontaktytorna är beklädda med ledbrosk på bägge benen som anpassar sin form till varandra vid belastning och verkar därmed som stötdämpare. Detta skyddar mot direkt slitage av skelettet. I det smala rummet mellan ledbrosket, den så kallade ledhålan, finns ledvätska som smörjer ledbrosket och minskar friktionen. I vissa leder finns en ledskiva som separerar hålrummet i två separata utrymmen. Ledskivan kallas antingen menisk i knä eller disk i ryggraden. Leden i sig omges av en skyddande hinna av bindväv som kallas ledkapsel. Denna hindrar leden från att förskjutas mer än vad leden tål. I ett av ledkapselns membran bildas ledvätskan som frisätts till ledhålan som förutom att smörja också ger ledbrosket näring och transporterar bort slaggämnen. Ledkapseln är ytterligare förstärkt och genomvävd med ligament och ibland även senor. (källa)
2. Analkuddar tillhör den normala mänskliga anatomin och blir endast patologiska (hemorrojder) då de genomgår onormala förändringar. Det finns huvudsakligen tre analkuddar i den normala analkanalen. De sitter normalt lateralt till vänster, anteriort till höger och posteriort till höger. De består varken av artärer eller vener utan av blodkärl som kallas sinusoider, bindväv och glatt muskulatur. Sinusoider har inte muskelvävnad i väggarna, som hos vener. Denna samling blodkärl kallas hemorrojdplexus. (källa)
3. Utvecklandet av hepatit hos alkoholister är vanligtvis den andra fasen i utvecklandet av permanent leverskada. Hepatit föregås ofta, men inte nödvändigtvis, av fettlever. Därefter påbörjas den inflammatoriska fasen där de funktionella cellerna i levern (hepatocyterna) ersätts av bindväv. Slutstadiet för inflammationen kallas för skrumplever. Vid skrumplever är antalet hepatocyter i levern så pass reducerat att organet inte längre kan fylla sin funktion, varvid leverns död till slut inställer sig. (källa)
4. Studerar man ett ofärgat vävnadspreparat ser man inte mycket. Det finns flera olika färgningsmetoder, vilken man väljer är beroende av vad man vill studera och vilken vävnadstyp det är man undersöker. Rutinfärgning i de flesta länder idag är den så kallade HE-färgningen (hematoxylin-eosin), där cellkärnan färgas lilablå och cytoplasman färgas rödrosa. Färgningen ger en bra överblick av vävnaden. För att studera kollagen eller bindväv används ofta van Gieson-färgning där tre olika ämnen ingår: syrafuksin, pikrinsyra och hematoxylin. (källa)
5. Skalpen (även kallad huvudsvål och epicránium) är mjukdelarna, som finns utanpå skallen, vilka består av benhinna (periosteum), muskelsenplatta (galea aponeurotica), bindväv och hud. Från skalpen växer också det hår som finns på huvudet. (källa)
6. Hårsäckar eller hårfolliklar finns över hela kroppen. Hårstråna växer från papillen som finns längst ned på hårsäcken. Papillen är fylld med bindväv och blodkärl. (källa)
7. Kapillärer eller hårrör är kroppens minsta blodkärl. Utbyte av näringsämnen och gaser sker mellan blodet i kapillärerna och vävnaden runt omkring, därför att kapillärens vägg är så pass tunn att diffusion av mindre molekyler såsom koldioxid, syrgas samt glukos kan ske spontant. Kapillärväggen består endast av ett enda lager med endotelceller. Det finns tre olika typer av endotel som kapillärer kan ha - kontinuerlig, fenestrerad och diskontinuerlig. Den kontinuerliga kapillären läcker ej och finns i bland annat bindväv, hjärtat och nervvävnad. Den fenestrerade kapillären har så kallade porer (öppningar) och finns i bland annat njuren och tarmen. Den diskontinuerliga kapillären läcker och finns i bland annat benmärg och mjälte. (källa)
8. Nästan alla lysräkor har lysförmåga, bioluminescens, därav namnet. De har märkliga lysorgan, som är karakteristiska för gruppen. Lysorganen är nästan sfäriska och jämnt utplacerade längs kroppen: parvis vid basen av 2 och 7 thorakalbenen samt oparigt mellan de första fyra abdominalbenen. Ett par finns också i ögonstjälkarna. Lysorganen har en utåtriktad lins och på motsatta sidan en konkav reflektor. Framför reflektorn finns de ljusalstrande cellerna, och mellan dessa och linsen finns ett utfyllande material. Organet har rikliga blodkärl och nerver. Höljet består av bindväv och epidermal vävnad. Det är också försett med muskler som ger en viss rörlighet. (källa)
9. Kroniska (kroniker) sjukdomar är långvariga (mer än tre månader) eller livslånga hälsotillstånd som det vanligen inte finns något effektivt medicinskt botemedel till. En och samma person kan ha flera kroniska sjukdomar samtidigt (så kallade multipla kroniska sjukdomar). I västvärlden är kroniska sjukdomar en vanlig dödsorsak. Till de kroniska sjukdomarna hör vissa former av medfödda sjukdomar och missbildningar, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, njur-, gall- och leversjukdomar, diabetes, KOL, led-, bindväv- och muskelsjukdomar, tandsjukdomar, neurologiska sjukdomar, allergier, psykiska störningar och kronisk smärta. Kroniska sjukdomar är motsatsen till akuta sjukdomar vilka till skillnad från kroniska sjukdomar oftare har plötslig debut (dock kan kroniska sjukdomar ha akuta faser eller vara kroniskt remitterande med skov). Många, men inte alla, kroniska sjukdomar är allvarliga. Mindre medicinskt allvarliga kroniska sjukdomar är exempelvis herpes, fotsvamp, psoriasis och rosacea. (källa)