Biskopskräkla Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet biskopskräkla

1. Wiwen Nilsson blev en av 1900-talets mest uppmärksammade silversmeder, såväl i Sverige som internationellt. Under 1940-talet hade han också butik i New York. Biskopskräklan i Lund är av hans hand, liksom sigillet för Göteborgs universitet (i samarbete med konstnären Nils Wedel), vilket idag används som universitetets logotyp. Han gjorde det förgyllda skrinet för riksgåvan till Gustav VI Adolf på 80-årsdagen. (källa)
2. Prästerna övre högra: Änglahuvud som kröner orgel, biskopsnyckel korslagd med biskopskräkla. (källa)
3. Han var son till lokföraren Axel Erik Ståhl och Emma Amalia Jansson och från 1940 gift med frisören Elsa Ingeborg Forsberg. Ståhl utbildades till modellör vid Upsala-Ekeby 1934–1936 och vid Uppsala Tekniska skola, samtidigt tog han privatlektioner i skulptering för Adolf Jonsson. Under professor Axel W. Perssons ledning fick han 1937 medverka i utgrävningsexpeditionen till Grekland 1937. Efter rekommendation från Persson fick Ståhl möjlighet att senare under året studera vid Vatikanens mosaik- och skulpturskola i Rom 1937–1938. Ståhl deltog därefter i ett flertal utgrävningsexpeditioner till bland annat Alger, Malta och Turkiet under 1940- och 1950-talen. På uppdrag av Nansen-fondenen deltog han i en expedition till Svalbard 1960 där han gjorde avgjutningar från spåren efter en förhistorisk landjätteödla. Under sina ungdomsår skaffade sig Ståhl extrainkomster genom att teckna illustrationer för vetenskapliga avhandlingar och som utbildad konstnär utförde han ett flertal illustrationsuppdrag för vetenskapliga och populärvetenskapliga bokverk. Vid sidan av sitt eget skapande var han verksam som ritlärare och assistent vid paleontologiska institutionen vid Uppsala universitet. Bland hans offentliga arbeten märks bland annat en mosaikutsmyckning för Eriksbergskyrkan i Uppsala, en dopfunt i kalksten för Skellefteå landsförsamlings kyrka, en biskopskräklas i förgylld brons till en kyrka i Syd Rhodesia, och skulpturen Silverfiskarna vid Enköpings yrkesskola samt en porträttrelief av professor Carl Wiman vid Uppsala universitet och skulpturen Tegelbärare vid Folkets hus i Uppsala. Separat ställde han ut i Uppsala universitets ritsal 1958, på Galleri S i Stockholm 1962 och i Upplands-Väsby 1965. Tillsammans med Alf Nilsson ställde han ut i Enköping 1960 och han medverkade i samlingsutställning på Forum i Uppsala och Skutskärs Folkets hus. Hans konst består av teckningar och skulpturer i både naturalistisk och abstrakt stil. Ståhl är representerad vid Uppsala universitetsbibliotek med en medalj. (källa)
4. Dikten handlar om en övermodig och skrytsam luffare vid namn Skide (Skíði), som på gården Hitardal en natt drömmer att han blir ledsagad till Valhall, där han får i uppdrag att tjäna som skiljedomare i tvisten mellan fornkungarna Hedin och Högne. Högne vägrar nämligen att till Hedin gifta bort sin dotter Hild, och de båda kungarnas hjaðningavíg hotar nu att ödelägga hela Valhall. Skide erbjuder sig chevalereskt att själv äkta den fagra prinsessan om detta kan lösa tvisten, vilket Hild otroligt nog accepterar. Rimans komik ligger framför allt i den lyckade växlingen mellan det högstämda och det krasst vardagliga. Luffaren behandlas i drömmens Valhall som den ädle hjälte han själv inbillar sig vara, men i hans manér och språk bryter verkligheten igenom. Detta blir ödesdigert när han av misstag (miss)brukar Guds namn, som inte bör nämnas i Valhall, och dessutom råkar göra korstecknet. Nu drämmer Heimdall i vredesmod Gjallarhornet i käften på Skide, varpå det utbryter ett vilt slagsmål mellan de einhärjar som tar luffarens parti och de som vill kasta ut honom. Otroliga hjältedåd utförs under striden, inte minst av Skide själv. När han till sist vaknar upp, utslängd ur drömmen av Sigurd Fafnesbane, är han både mörbultad och blåslagen – men har ändå lyckats få med sig en av Fafners utslagna huggtänder, vilken senare blir vackert snidad och omvandlad till biskopskräkla, den finaste i Hólar. Dikten har i allt 202 strofer. (källa)