Bisyssla synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas bisyssla

Bisyssla uttalas bi|syssla.

Ordformer och varianter av bisyssla

Bisyssla är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet bisyssla

Konsten att framställa papper kom till Japan på 600-talet. Den hade sitt ursprung i Kina, men japanska tillverkare förbättrade tekniken på olika sätt. Ofta var pappersframställning en bisyssla för jordbrukarfamiljer under vintern. Japans gränser öppnades för omvärlden på 1860-talet och därmed introducerades också västerländsk maskintillverkning av papper. Följden blev att den traditionella tillverkningen kraftigt minskade. Vid sekelskiftet 1900 fanns mer än 60 000 papperstillverkare i Japan. Drygt hundra år senare finns färre än 350 familjebruk kvar.

En portvakt hade ofta en portvaktslägenhet. Där hade portvakten lägre hyra i utbyte mot att han utförde sitt arbete. Portvaktslägenheten kunde lika gärna ligga på vinden som bredvid porten. Att vara portvakt var för många en bisyssla vid sidan av ett heltidsarbete. När olja började användas i pannorna istället för ved, kol och koks, behövdes portvakterna inte lika mycket och anledningen till att portvakterna försvann har alltså mer med oljans intrång att göra (än ekonomisk bortrationalisering).

Under den första perioden betecknar det en mycket enkel postinrättning med ett begränsat tjänsteutbud, särskilt vad avsåg betal- och spartjänster. Postombuden hade kontrakt med Postverket och det var en bisyssla. Denna organisationform var allra vanligast i Norrland. Många postombud var handlare. En vanlig kombination var att vara vanlig lantbrevbärare och sedan hemma i sin bostad ha en liten postlokal, kanske i köket, där man utförde tjänsterna som postombud.

Pärlfiske är fångst av flodpärlmussla (Margaritifera) för att få tag på de pärlor som vissa musslor producerar. Musslans pärlor bildas då främmande partiklar följer med vattnet in i musslan då den andas och äter. Om musslan då inte kan göra sig av med partikeln så överlagras den med pärlemor från manteln i musslans skal. Pärlfisket höll på att utrota flodpärlmusslan och det förbjöds i Sverige 1994. Men fram till dess var verksamheten pågående, bland annat utanför Jokkmokk i Pärlforsens revir som låg under Domänverket, numer Sveaskog. Fisket efter flodpärlmussla torde ha varit en inkomstbringande bisyssla för många men bedrevs även i bolagsform.

Småjordbruk eller småbruk är jordbruk i liten, icke-kommersiell skala. Med andra ord räcker inte avkastningen till mer än ägarens uppehälle. Om småbrukaren saknar andra inkomster och därför är självförsörjande räknas det som subsistensjordbruk. För en småbrukare med andra inkomster blir jordbruket en bisyssla eller hobby.

En annan definition är den finsktalande befolkningen (och de personer som uppfattar sig som etniska tornedalingar) på svenska sidan av Torne, Muonio- och Könkämä älvar, det vill säga i Kiruna, Pajala, Övertorneå, Haparanda och Gällivare kommuner. Men åtskilliga i Malmfälten kallar sig inte för tornedalingar utan oftare malmfältsbor. I Kiruna kommun finns det ett antal individer som kallar sig för lantalaiset eller kväner på svenska. (Lantalainen torde ha varit samernas finskspråkiga beteckning på dem som idkade jordbruk och möjligen även hade renskötsel som en bisyssla, eller som överlät skötseln av de egna renarna till professionella renskötare.).