Bladslida Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bladslida

1. Gräs är ett- eller fleråriga örter med kraftigt varierande storlek, och rötterna är samlade i en jämn knippa. Stjälken kallas strå och är ofta ihålig, men arter som majs och sockerrör har märg, medan bambu har en förvedad stam. Strået är ledat och lederna skiljs åt av förtjockade noder. Bladen utgår från noderna och omsluter strået med en bladslida. Mellan denna och bladskivan sitter en hinna, snärpet. Blommorna skyddas av skärmfjäll och blomfjäll som kallas agnar, och är samlade i småax som i sin tur bildar ax eller vippor. (källa)
2. De flesta blad är, åtminstone delvis, till formen skivlika. Den del av ett blad, som har denna form, kallas bladskivan. Förutom denna finns hos ett mycket stort antal blad en nedre del som bär upp bladskivan - bladskaftet. Ofta är bladskaftets nedre del särskilt utvecklad och kallas då bladfot. Bladfoten kan hos vissa blad likna en skiva som mer eller mindre omsluter stammen, och kallas då bladslida. Bladslidor förekommer till exempel hos gräs och flockblommiga växter. Hos gräsen tjänstgör den som stödjande organ för stammen. (källa)
3. Den blir mellan 50 och 150 cm hög och blommar från juli till augusti, med svagt rosafärgade blommor i flock med 10 till 20 strålar. Roten är tjock, och innehåller flera slemfyllda rum. Stjälken är ihålig och har blad som är 1- till 3-parflikiga med ihåligt skaft och stor bladslida. Bladflikarna är 5 till 10 mm breda, snett lansettlika och är vasst sågade. Frukten är 1,5 till 2,2 mm stor och brungul, nästan klotrund med breda åsar. (källa)
4. Denna växt härstammar från Nordamerika och blev på 1840-talet oförmärkt förd till Europa, där den i vissa vattendrag, till exempel Elbe, förökade och utbredde sig i sådan ymnighet, att den hotade skeppsfarten med ganska svåra hinder. Dess förökning sker genom lösryckta stycken och skottspetsar, som sprids med ström och vattenfåglar och, hur små de än är, kan växa ut till en ny individ. Sedan 1880 har vattenpesten funnits i södra Sverige, först inplanterad i närheten av Skara och sedan spridd till flera andra ställen, i åar och dammar, men oaktat sin frodiga förökning har den inte tagit så överhand i Sverige, att den hos oss gör skäl för namnet "vattenpest". I allmänhet syns den under de första åren tillväxa starkt, då den inkommit i en ny sjö eller å, men sedan avstanna och helt måttligt tillväxa och utbreda sig. Växten är tvåbyggare, men endast honplantor är funna i Europa. Honblomman är mycket liten och har 3 brunaktiga foderblad, 3 vitaktiga kronblad, 3 vitaktiga staminodier och 3 purpurröda märken, samt ett under hyllet sittande, flera centimeter långt, trådsmalt rör, som vid basen omges av en lika smal, rörformig, i spetsen tvåflikig bladslida. Blomman är den enda del av växten, som befinner sig över vattenytan. Blomningen sker under eftersommaren. (källa)
5. Bladslida är en struktur som förekommer på många växtarter. (källa)