Bladställning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bladställning

1. Sitt namn som botaniker förvärvade han genom sin Vergleichende Untersuchung über die Ordnung der Schuppen an den Tannenzapfen (1831 i Karolinska-leopoldinska akademiens Nova Acta, 15:e bandet), i vilken han utvecklade Karl Friedrich Schimpers och sina, länge gällande, åsikter om bladställningen hos växterna. Hans mest betydande verk är Betrachtungen über die Erscheinung der Verjüngung in der Natur, insbesondere in der Lebens- und Bildungsgeschichte der Pflanze (1850), vilket i hög grad främjade den botaniska morfologin. (källa)
2. Schimper var en ivrig forskare inom skilda naturområden, blev docent i München och företog på uppdrag av kungen av Bayern resor ibland annat Alperna och Pyrenéerna, men publicerade blott en ringa del av sina iakttagelser och är mest känd genom sin upptäckt (1834) av den geometriska lagbundenheten i växternas bladställning. Denna framlades dock ej i skrift av honom själv, utan av Alexander Braun (i "Flora", 1835), varav namnet den "Schimper-Braunska teorin". (källa)
3. Pyrame de Candolle blev 1877 filosofie hedersdoktor i Rostock och 1907 i Uppsala. Han var sin fars medarbetare vid utgivandet av supplementet till Prodromus systematis naturalis regni vegetabilis, och har beskrivit ett stort antal huvudsakligen utomeuropeiska växtsläkten och arter samt monografiskt bearbetat Piperaceæ med flera fanerogama växtfamiljer. Inom morfologin ägnade han sig bland annat studier åt bladställningen. (källa)
4. Han var mycket använd i kommittéer för veterinära frågor och ordförande i kommittén för bekämpande av veneriska sjukdomar. Utom doktorsavhandlingen offentliggjorde han en mängd uppsatser från det veterinära området, särskilt om bladställningen, samt vidare bland annat Zur Kenntniss der durch den Aspergillus fumigatus in den Lungen hervorgerufenen Veränderungen (1905), Das Verhalten des Kaninchenserums zu der Wassermannschen Reaktion och Untersuchungen über Streptolysin (1914) samt Undersökningar angående det finska rågbrödets beskaffenhet och näringsvärde (1913). (källa)