Blomställning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet blomställning

1. Gullris utmärks av sin stora blomställning med många blommor på en upprättstående stjälk, som kan bli 5 dm hög. Blomställningen är en vippa med korgarna ordnade i dubbel klase. Den blommar från högsommaren till in på hösten. Ett kännetecken på släktet Solidago är att holken är smalt klocklik och kantblommorna fåtaliga. (källa)
2. Blomställning är en del av en växt. Den består av minst två blommor som är fästade vid samma axel utan att det finns fullt utbildade mellanliggande blad. Svepeblad eller högblad kan förekomma i blomställningen. (källa)
3. Högblad är blad som sitter strax under blommorna och har ett utseende som avviker från de vanliga bladen. Högblad kan ha en annan färg än övriga blad och används då att locka insekter till själva blomman. Se exempelvis Julstjärna eller Trillingblommor. En sorts högblad är stödblad, som bildar det bladveck där blomskaftet sitter. Andra sorters högblad är förblad, svepeblad (se blomställning), holkfjäll, hölsterblad och cupula. (källa)
4. Hölsterblad är en typ av högblad som omger en kolv, se även blomställning. Ett hölster kan vara grönt eller ha någon klar färg och är då till hjälp för att locka pollinatörer. Familjen Araceae, kallaväxter är mycket kända för sina kolvar och hölster, men det finns även hos andra familjer. (källa)
5. Växten har en gles och ogrenad blomställning och skilda han- och honblommor. Hanblommorna sitter i samlade i små huvuden i toppen på blomställningen och är tre till tio till antalet. Honblommarna sitter under hanblommorna och är även de samlade i huvuden, men dessa är större och tre till sex till antalet. (källa)
6. Johannesnycklar (Orchis militaris) är genom sin egendomliga blomform lätt igenkännlig och är som Sankt Pers nycklar en av de mest utmärkande växterna på Gotlands och Ölands ängar, men mindre vanlig. Den finns dessutom endast i östra Skåne och sydvästra Blekinge. Först några veckor efter Sankt Pers nycklar hinner den till full blomning. Växten kan bli ända till 1/2 m hög med större blad och blomställning än andra svenska orkidéer. Därför har den också fått namnet "praktnyckelblomster", ett annat namn är "riddarorchis", som liksom namnet "militaris" syftar på läppen, vilken man liknat vid en röd soldatrock. (källa)
7. Kolv (botanik) – inom botaniken en typ av blomställning. (källa)
8. Mistel växer oftast på lind i Sverige (78 % av över 20.000 undersökta mistlar i Sverige). I mellersta Europa är den vanligare och har iakttagits på nära nog vilket slags träd som helst, även barrträd. Att misteln är en snyltväxt framgår av att dess rot genomborrar trädets bark, med en syraetsande sugpropp, ett s.k haustorium. Detta tar flera år, då trädet medvetet kämpar emot, och skyndsamt förtjockar sin bark för att hindra parasiten. Om mistelgrodden tar sig igenom barken, (sker bara i ca 5 % av fallen) så tränger sig rötterna mellan barken och veden. Där sänks de likt änterhakar in i vedmassan. Växten har dock så mycket klorofyll att dess egen fotosyntes räcker för dess energibehov. Den räknas därför till halvparasiterna. Misteln tar bara vatten och salter av sitt värdträd. Den gynnas av ljus. Mistelns stamyta är tydligt grön och saknar korklager. Stammen behåller nämligen den tunna överhud som beklädde den under den första sommaren, i åratal. Mistelns utseende är vidare ganska säreget genom de upprepat parvisa, Y-formigt ställda grenarna, som utgår under varje blomställning och bär endast två motsatta blad per gren. Man kan då lätt åldersbestämma en mistel genom att räkna förgreningarna och sedan addera fem år för groningsprocessen. Här i ligger också det orimliga i att göra "en pil av mistel"! Något som förekommer i den Nordiska gudasagan, i myten om dråpet på Asaguden Balder. Sagan har här velat pröva lyssnarens skarpsinne. (källa)
9. Ryssgubbe är en storväxt, vanligen flerårig ört med en kraftig pålrot. Stjälken blir upp till en meter hög, den är upprätt och vanligen strävhårig. De nedre bladen är parflikiga med en stor triangulär ändflik. De övre bladen är oftast enkla. Blommorna sitter i en rikt förgrenad blomställning. Kronbladen är gula, och cirka 0,5 cm långa. Blommorna har en svag, angenäm, kryddartad doft, liksom hos många andra korsblommiga växter. De snett äggformade frukterna har en tillplattad spets. Ytan är täckt med små vårtor. Frukterna är mycket typiska för arten. De innehåller endast två frön och öppnar sig inte vid mognaden. (källa)