Blott Synonymer Betyder Uttal

• bara
• endast

Hur används ordet blott

1. Som växterna spira med ett eller flera hjärtblad, så också poeterna. Diktkonstens sanna monokotyledoner äro de outtröttliga skaparne, för vilka poesiens eget intresse är allt, för vilka alla livets erfarenheter och problem ständigt omforma sig till dikt med konstnärlig gestaltning, och som oavlåtligt fortsätta naturens alstringsverk, blott med högre, mer medveten vilja. Shakespere är här exemplenas exempel. Intet vore mer stridande mot hans typ, än om han i stället för att av Hamlet och Othello göra skådespel, satt sig ned att teoretisera om viljans sjukdomar eller passionernas väsen. (källa)
2. I Östgötalagen omtalas både hamna och har, i Upplandslagen både hamna och ar, i Västmanna- och Södermannalagarna enbart hamna och i Hälsingelagen blott har. En sådan indelning av skeppslaget – som förekommer även i Danmark – nämns således uttryckligen i lagarna för alla de svenska landskap, som ligger ovanför gränsen till Småland och endera vid östersjökusten eller runt Mälaren. Det är dock möjligt, att hamneindelningen förekommit även i övriga landskap. (källa)
3. Motsatsen till hedendom kan då också uttryckas som principiell eller egentlig monoteism (till skillnad från blott faktisk engudadyrkan och från en sådan mer eller mindre spekulativ monism i uppfattningen av det gudomliga, som framgått ur en sammanslagning av polyteismens gudar eller som tänker sig en abstrakt enhet bakom dessa). Ur saklig synpunkt kan hedendomen också användas i en mer inskränkt bemärkelse om de överallt förefintliga etniska kultbruken och religionsföreställningarna i motsats till historisk eller stiftad religion, som räknar sitt ursprung eller sin reformation från en eller flera personligheter och skrifter, såsom Lao Tses troslära, konfucianism, hinduism, jainism, buddhism, zoroastrism, orficism, pytagorism, judendom, kristendom, manikeism, islam. (källa)
4. Herdediktning (även bukolisk eller pastoral diktning) är en litterär genre av lyrik eller epik, vars innehåll handlar om herdar och herdinnor och andra enkla människor på landsbygden, och deras kärleksbestyr. I antikens Grekland, där stilåtskillnadsideal var centrala, och där blott komedin i vanliga fall tilläts skildra vanliga människor, utgjorde herdediktningen en viktig kontrast, eftersom det här var möjligt att skildra människor utanför de mest ädla miljöer, något som annars inte var möjligt. (källa)
5. I den tyske historiefilosofen Friedrich Hegel (1770-1831) idévärld domineras historien av förnuftet. Världsanden driver vetandet framåt och möjliggör utveckling. Det är en progressiv historiesyn där friheten är ett mått på graden av utveckling. Världsanden styr och människorna som till synes verkar avgöra historiska skeden är blott redskap hos denne. Historiska skeenden är såldes inte bestämda av omständigheter som är förankrade i det rådande såsom sociala villkor, utan är bara förverkliganden av världsandens idéer. Därmed är historien deterministiskt betingad. (källa)
6. Under den andra hälften av 1900-talet växte en förenklad astrologi fram i pressen, där horoskopet utgjordes blott av soltecken, den stjärnbild solen befann sig i vid födelsen. Därmed kunde horoskoptolkningen reduceras till tolv korta texter. Den traditionella astrologin fortlever dock och har fått en ökad spridning genom att datorn och sedan Internet kommit med resurser för bekväm uträkning av horoskop. Dessförinnan gjordes sådan beräkning med hjälp av efemerider, tabeller över planetpositioner vid olika datum. (källa)
7. Alla hirdens inre angelägenheter avgjordes på hirdstämmor under kungens eller hirdstyrarnas ledning. Samfundets medlemmar, såväl som kungens andra undersåtar, var visserligen skyldiga att lyda landets allmänna lag, men stod dessutom under en särskild hirdlag (hirðskrá). Denna lags bestämmelser åsyftade inte blott att främja höviska seder och ridderligt skick hos hirdmännen, utan även att utbilda hirdinrättningen till ett lämpligt organ för kungen som statens högste styresman, vilket klart uttalas i kung Magnus Lagaböters hirdskrå. De olika befattningar eller ämbeten, som uppstod inom hirden, utvecklade sig även med tiden från att vara endast hovfunktioner till riksämbeten av första rang. Det äldsta av dessa hirdämbeten innehades av kungens märkesman (merkismaðr), motsvarande nyare tiders fanbärare, eller stambo. Han skulle bära och försvara kungens stridsmärke (fana), och på krigsskeppet hade han jämte de tappraste sin plats i förstäven, som han skulle värja. Ännu högre i anseende var stallaren, ursprungligen ett slags kunglig stallmästare, som hade sig ålagt att anskaffa och ordna skjutsen på kungens resor, men även fick tala på kungens vägnar vid offentliga tillfällen, vid ting och hirdstämmor, liksom han även föredrog hirdens angelägenheter inför kungen. (källa)
8. Häradsdomaren blev därefter den främste bland nämndemännen, utsedd av häradshövdingen bland dessa med uppgift att biträda vid fördelningen av tjänstgöringen i nämnden. Ännu fram till rättegångsreformen 1971 kvarlevde emellertid benämningen häradsdomare, men då blott som en hederstitel, vilken av häradshövdingen tilldelades en ledamot av häradsnämnden, vanligen den äldste. I dag är det en inofficiell hederstitel för en tingsrätts till tjänsteåren äldste nämndeman. I Finland är titeln häradsdomare (finsk herastuomari) i bruk som hederstitel för långvariga nämndemän. (källa)
9. Detaljerad information från fossil om nya hästdjurs antal och spridning har också visat att utvecklingen från en art till en annan inte var så jämn och sammanhängande som en gång antogs - även om vissa övergångar, som från Dinohippus till Equus verkligen var gradvisa framsteg - så var ett antal andra, som från Epihippus till Mesohippus relativt sett abrupta och plötsliga, sett ur en geologiskt tidsperspektiv, och förändringen skedde under blott ett par miljoner år. Både anagenes (gradvis förändring av genfrekvensen hos en population) och kladogenes (en population "uppdelas" i två distinkta utvecklingsgrenar) förekom, och många arter levde sida vid sida med den art de utvecklats från. Förändringar i vad som kännetecknade ett hästdjur skedde inte alltid längs en rät linje, vissa särdrag kom och gick och kom tillbaka under olika tidpunkter under utvecklingslinjen, och det är endast från ett historiskt perspektiv som en utvecklingenstrend kan urskiljas. (källa)
10. Imamerna bildar inget särskilt stånd och har därför heller ingen särskild dräkt. De tas ofta bland fattiga, fromma studerande, och då de ur moskéns kassa får blott en mindre lön försörjer de sig vid sidan om. En imam kan när som helst på förekommen anledning avskedas av moskéns nasir (förvaltare). Han förlorar då sin titel av imam och kan ersättas med någon annan som är kompetent att förrätta hans syssla. (källa)