Vad betyder och hur uttalas bläcka
Bläcka uttalas bläcka -de bläcka ned söla ned med bläck hugga bläcka i träd.
Ordformer och varianter av bläcka
Aktiv
- bläcka
- infinitiv
- bläckar
- presens
- bläckade
- preteritum
- bläckat
- supinum
- bläckande
- presens particip
- bläcka
- imperativ
Passiv
- bläckas
- infinitiv
- bläckas
- presens
- bläckades
- preteritum
- bläckats
- supinum
Perfekt particip
- bläckad en
- ~ + subst.
- bläckat ett
- ~ + subst.
- bläckade den/det/de
- ~ + subst.
Bläcka är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet bläcka
På 1800-talet var suparna större än vad som numera är vanligt. Det syns bl a på storleken på antika snapsglas. Ett standardmått på 1800-talets sup var 1 jungfru (jomfru), ca 8,2 cl. Ett jungfrumått utgjordes av en bleckburk i form av en stympad kon, som snapsen, bleckan, uppmättes i. Felaktigt har i senare tider stavningen ändrats till "att ta sig en bläcka", alternativt "ett bläck", men detta har ingenting med (skriv)bläck eller bläcka att göra. En sup så stor som en blecka har även kallats kronsup.
Bläcka är en äldre process där man skalar av barken på löv- och barrträd för att utvinna kåda innan den förädlas till harts, terpentin och dylikt i industriella sammanhang. Sedan kådan blivit insamlad efter den första bläckningen, utvidgas bläckorna (det avbarkade området) successivt åt sidorna för att utvinna mer kåda.
