Vad betyder och hur uttalas bokförläggare
Bokförläggare uttalas bok|för|lägg|are.
Ordformer och varianter av bokförläggare
Singular
- bokförläggare
- obestämd grundform
- bokförläggares
- obestämd genitiv
- bokförläggaren
- bestämd grundform
- bokförläggarens
- bestämd genitiv
Plural
- bokförläggare
- obestämd grundform
- bokförläggares
- obestämd genitiv
- bokförläggarna
- bestämd grundform
- bokförläggarnas
- bestämd genitiv
Bokförläggare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet bokförläggare
En bokförläggare hoppas att ta igen en stor del av bokens kostnad från försäljningen av bokens första upplaga. Därför kan många varierade kommersiella och logistiska faktorer väga in i beslutet om hur stor upplagan ska vara, det vill säga hur många böcker som ska tryckas.
Johann Jakob Weber, tysk bokförläggare.
Bokhandeln i Sverige började med boktryckaren-förläggaren Paul Grijs i Uppsala i början av 1500-talet och bokhandlaren Herman Sulken, som öppnade butik i Stockholm 1599. Den 4 december 1843 grundades "Svenska Förlagsföreningen" med syftet att åstadkomma bättre samverkan mellan förläggare och bokhandlare, och utsåg redan vid första sammankomsten 74 kommissionärer från Ystad i söder till Luleå i norr . Föreningen, som 1853 bytte namn till "Svenska bokförläggare-föreningen", växte snabbt från 40 medlemmar 1845 till 92 medlemmar 1877.
