Boklärd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet boklärd

1. Gunnlaug Leifsson, död 1218 eller 1219, var munk i benediktinerklostret Tingöre (Þingeyrar) på norra Island och samtida med Karl Jónsson (Sverresagans författare) och Odd Snorrason, vilka verkade i samma kloster. Gunnlaug kallas i Sturlungasagan och Biskopssagorna "den störste av klerker" och "den boklärdaste mannen på Island". Han författade flera sagor – alla på latin – men översatte även latinska verk till norröna. (källa)
2. Ethelweard född omkring 904, död 2 augusti 924, son till Edvard den äldre och Elfleda, var kung av Wessex mellan 17 juli och 2 augusti 924. Enligt en version av Anglo-Saxiska krönikan utsågs Ethelweard (en boklärd pojke) till kung. (källa)
3. Konstantin gjorde sig känd som en lärd man och under hans regim blomstrade bildningen. Hans son Constantius kunde vid fem års ålder skriva sitt namn och aldrig tidigare hade intellektuella strävanden skattats så högt. Lärda män beundrades och från skolorna kom skaror av boklärda, unga män redo att tjänstgöra i förvaltningen. Men någon kulturell renässans innebar absolut inte denna tid, tvärtom, denna tid innebar början på de "mörka århundradena". Den stora majoriteten i imperiet förblev analfabeter, något som den nya kyrkostaten understödde, och många var till och med stolta över sin okunskap. Den högsta kunskapen kom från prästerskapets uttolkningar av de heliga skrifterna och inget därutöver var värt att studera, kristendom var sanningen per definition och den tillhandahölls av kyrkostaten. Som en naturlig konsekvens producerade inte heller 300-talet några betydande verk inom historia, geografi, medicin, arkitektur eller kartografi. Kristna författare betraktade filosofi som falsk eller osäker och varje fristående analys misstänktes rymma lögner ämnade att förföra de troende. Samtidigt som eremiter beundrades växte tron på det övernaturliga och bildade män som hängav sig åt någon form av naturvetenskap brändes. Böcker som tidigare kopierats brändes nu offentligt av pöbeln. (källa)
4. Þingeyrar kom att bli ett av de största och rikaste klostren på Island. Den namnkunnigaste av dess abbotar var Karl Jónsson, Sverresagans författare. En annan abbot var Arngrim Brandsson, som skrev sagan om Hólarbiskopen Gudmund Arason, vilken har kallats den första uttömmande biografin över en islänning: syftet var att ge underlag för en framtida helgonförklaring. Många av klostrets munkar var boklärda och här producerades, och kopierades, ett stort antal islänningasagor och kväden av vilka flera finns bevarade. Munkarna Gunnlaug Leifsson och Odd Snorrason skrev båda på latin den norske kungen Olav Tryggvasons historia. (Deras skrifter är nu till största delen förlorade, men användes av Snorre Sturlasson som källor då han författade Heimskringla.) Det är också troligt att Bandamanna saga, Grettis saga, Hallfreðar saga, Heiðarvíga saga, Kormáks saga, Vatnsdæla saga och flera andra, har sett dagens ljus i Þingeyrar. (källa)