Bokpärm Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bokpärm

1. Skapades genom att pressa upphettade metallstämplar i bokpärmens läderhölje, motivet var vanligen av en bild av ägaren, dess vapen, namn eller initialer. Användes från 1400-tal i Tyskland, England och Frankrike, och sällan utanför kungahusen. (källa)
2. "I Livsdagen lång framträder Eyvind Johnson när han är som allra bäst. Det är den ödmjuke iakttagaren som berättar och han gör det med ett språk, en prosa som ingen svensk författare längre är mäktig. I hög grad är Livsdagen lång en kärleksroman där kärleken framträder både som drift och urkraft och som mening och mål i tillvaron. I återblickarna genom historien går Eyvind Johnson tillbaka till det klassiska Rom och antikens Grekland och här finns på så sätt hela det humanistiska bildningsarvet samlat mellan bokpärmarna". – Bo-Ingvar Kollberg i Upsala Nya Tidning 1991. (källa)
3. Efterhand som boksamlingarna blev större blev detta system så småningom ohållbart, speciellt när flera personer ville använda böcker som var placerade på samma hylla. En horisontell hylla lades därför till ovanför den lutande, där böckerna kunde ligga när de inte användes. Under slutet av 1500-talet utvecklades bokhyllan ytterligare genom att flera hyllor lades till ovanför den lutande "läsbänken". Något senare började man ställa böckerna vertikalt på hyllorna snarare än lägga dem horisontellt, även det en platsbesparande åtgärd. Böckerna ställdes då ofta med ryggen bakåt, mot bokhyllan, för att kedjan, som oftast var fäst i den yttre delen av bokpärmen, skulle kunna falla fritt från hyllan utan att skada böckerna. Det finns exempel på böcker från Italien och Frankrike med titeln eller författarnamnet på ryggen, vilket tyder på att de förvarades med ryggen utåt på bokhyllan, redan från 1500-talet. Det verkar dock ha varit vanligare att förvara dem med ryggen inåt i Tyskland, Holland, Spanien och England, en sed som höll i sig även sedan man slutat kedja fast böckerna vid bokhyllorna. (källa)
4. Falsben är ett platt verktyg gjort i ben eller liknande material, som plast, med rundad spets som används för att skapa jämna falsar i papper och skinn vid handfalsning. Falsbenet lämnar inga avtryck på underlaget som ska vikas och används i bland annat bokbinderi då skinnet till bokpärmen viks och klistras på plats. (källa)
5. Beck var son till borgmästaren i Gau-Bickelheim Domenique Beck och hans hustru Catharina Carlin. Han kom till Stockholm 1840 och blev 1843 bokbindarmästare. Han sökte på flera sätt att utveckla bokbindarkonsten och blev en av samtidens förnämsta svenska bokbindare. Redan från början specialiserade han sig på praktutgåvor. Under 1840- och 1850-talet använde han ofta pärl- och stramaljbroderier för sina bokpärmar, senare silverbeslag eller träsniderier, monterade mot siden- eller sammetsbakgrund. (källa)
6. Vid Ettarp byggde Habermans 1742 även ett spånbruk, spån för tillverkning av bokpärmar. Yrkesfolk för denna tillverkning hämtades från Tyskland. Produktionen av spån pågick i perioder på Ettarp och i Munkabol vid Fröslida fram till 1760-talet. (källa)