Boktryckare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet boktryckare

1. Sven Rask (1781–1819), boktryckare och träsnittare. (källa)
2. När det vetenskapliga intresset för runorna väcktes under 1500-talet var runorna ännu i praktiskt bruk i vissa delar av landet som på Gotland och i Dalarna. Tydligen fanns också kunskapen hos vissa bokligt bildade, men där kanske mer av kuriosaintresse. Sveriges förste boktryckare Paulus Griis i Uppsala har exempelvis någon gång under åren 1510–19 skrivit sitt namn med runor i en bok som han ägde och på 1540-talet försåg kyrkoherden Joannes Olai Calmariensis en vägg i högkoret i Runstens kyrka på Öland med följande text i runor: "Var och en som detta läser: Denna kyrka heter Runsten. Det bör kyrkoherden kunna, runor läsa och skriva.". (källa)
3. Efter att man hade uppfunnit lumppapperet och ännu mer efter boktryckarkonstens införande skedde avsevärda förändringar i böckernas både yttre och inre. Under boktryckarkonstens första tider samarbetade boktryckare och formskärare (träsnidare) för att åstadkomma ett för den tidens smak tilltalande arbete. Under de följande århundradena med sina olika stilriktningar har böckernas utformning påverkats av olika konstsmak, varvid tecknare, gravörer, kopparstickare med flera tagit betydande del i utvecklingen. Sålunda var Hans Holbein, Albrecht Dürer, Lucas Cranach med flera betydelsefulla medhjälpare till sin tids boktryckare. (källa)
4. Bibliograf (av grek. biblion, bok, och grafein, skriva) var ursprungligen benämningen på en person som skrev av böcker. Efter uppfinnandet av boktryckarkonsten fick boktryckare detta namn, men sedermera blev det benämningen på personer, som förstod att uttolka och läsa gamla handskrifter. Vid mitten av 1700-talet fick ordet i Frankrike betydelsen bokkännare och sedermera sin nuvarande betydelse, författare av bibliografier. (källa)
5. Med boktryckarkonstens framväxt inledde tidiga tryckare som Anton Koberger (i Nürnberg) och Aldus Manutius en omfattande marknadsföring av egentryckta böcker. Oxford University Press grundades redan 1478, och under det kommande seklet hade viktiga boktryckare som Christophe Plantin (i Antwerpen), Johann Froben (i Basel) och familjen Elzevier (i Leiden) en omfattande förlagsverksamhet. Den fria förlagsverksamheten gynnades av den växande borgerliga läsekretsen, med efterfrågan på böcker för både bildning och underhållning. Snabbast gick denna utveckling i England, där den realistiskt inriktade romanen fick sitt genombrott. (källa)
6. De äldsta böckerna i det moderna boktryckeriets historia kallas inkunabler. Dessa är vanligen först tryckta med svart text, och därefter har boktryckaren för hand målat röda eller blå anfanger styckvis. Illuminatörer anlitades för illustrationer. Till dessa första böcker användes typsnittet antikva, som uppfunnits av humanisterna i Florens, eller gotisk stil, så kallad frakturstil. (källa)