Bollsinne Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bollsinne

1. Han gjorde sig där känd för en elegant spelstil baserad på god teknik, bollkontroll och bra bollsinne. Axelsson kallades för "Eleganternas elegant" och spelade hela sin karriär utan att bli varnad, dock blev det endast ett mål för HIF under de 584 matcher han spelade med klubben. Karriären där sammanföll med klubbens storhetstid och han var med om att vinna fem allsvenska titlar med föreningen åren 1929, 1930, 1933, 1934 och 1941. (källa)
2. Som tennisspelare blev han känd för sitt offensiva spelsätt med tillslag av bollen långt framför kroppen. Hans förstaserve gav inte sällan direktpoäng och vid en DC-match i Båstad 1962 mot sydafrikanen Cliff Drysdale vann han ett servegame blankt - efter fyra serveäss. Genom sitt utomordentliga bollsinne utvecklade han speciell skicklighet i att slå överraskande, hårt underskruvade och ofta helt otagbara stoppbollar. Det var framförallt på grusunderlag han utomhus nådde sina största framgångar. Han hade under sina formstarkaste år i början av 1960-talet ytterst få övermän på det underlaget. Han besegrade då många av samtidens högst rankade spelare som Manuel Santana, Nicola Pietrangeli, Fred Stolle, Roy Emerson och Neale Fraser. (källa)
3. Fadern Torben Grut, arkitekt och svensk mästare i tennis vid sekelskiftet, hade nog gärna sett William följa i sina fotspår. Tyvärr hade sonen inte det bollsinne som krävdes, i stället blev simning hans första idrott. Grut satte nytt skolrekord på 100 meter frisim 1928 och vann tre SM 1932 för SK Neptun på distanserna 200, 400 och 1500 meter frisim. Resultaten meriterade honom att bli uttagen till Olympiska sommarspelen 1932, men hans plats gick i stället till ytterligare en svensk ledare. 1935 blev det två SM till på 400 och 1500 meter frisim. Samma år blev han svensk mästere i vattenpolo med SK Neptun. (källa)
4. Den svenske elitspelaren Jan-Erik Lundqvist beskriver i sin bok "Tokig i tennis" Nielsen som en spelare med en hård snabb serve, med ett utmärkt bollsinne och med ett rörelsemönster på banan som framförallt passade för spel på gräsunderlag. I Wimbledonturneringen 1959 (?) var de båda inblandade i den dittills längsta singelmatch som spelats i den turneringen. Matchen pågick över tre dagar, innan Lundqvist i det femte setet lyckades avgöra i Nielsens serve och vinna setet med 9-7 och därmed matchen. (källa)