Bondflicka Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bondflicka

1. I tredje akten är kungen med följe på jakt långt från Lissabon. Där skall man hedra kungen med att arrangera en tjurfäktning. En bondflicka blir tilltalad av kungen som ber om att få en skopa vatten. Bondflickan bjuder kungen vatten men dessutom en bit nylagad tryffelpastej - kungens älsklingsrätt, som endast drottningen kan tillaga rätt. Den utsökta pastejen gör att kungen förstår att flickan är den några år tidigare förvisade drottningen. Missförståndet med spetsnäsduken klaras upp och operetten kan sluta lyckligt. (källa)
2. Marchal, lärjunge av Drolling och Dubois, ägnade sig i början åt framställning av motiv ur det samtida parislivet (Masker, vilka efter en fastlagsbal möter barmhärtighetssystrar med mera), men vände sig sedan till skildring av livet i Elsass. "Hans landtliga scener derifrån äro", heter det i Nordisk familjebok, "sanna i rörelse och uttryck samt ega derjämte ofta en humoristisk eller känslofull anstrykning, som ökar deras behag." Av hans arbeten fanns förut i Luxembourgmuseet Luthers koral (unga bondflickor, som i morgonstunden sjunger utanför husen) och Pigmarknad i Bouxwiller. (källa)
3. Shadia hade beundrare i hela arabvärlden och spelade allt från bondflickor och karriärkvinnor till mentalt störda kvinnor och romantiska fjollor. Hon fick beröm för sina roller som upprorisk kvinna i filmen Middaqq-gränden och som prostituerad i Tjuven och hundarna, som båda baserades på nobelpristagaren Naguib Mahfouz böcker med samma namn, av Mahfouz själv. (källa)
4. I kapitel 21 av romanen Fjärran från vimlets yra av den engelske författaren Thomas Hardy drabbas bondflickan Batsebas får av trumsjuka efter att ha tagit sig ut på ett klöverfält, men herden Gabriel räddar dem till slut. (källa)
5. Bondflickan (Venkovanka) polka. 1879. Uruppförd: 1879. (källa)
6. Seriens huvudhandling handlar om en prins vid namn Galrion, som genom en serie olyckliga omständigheter delvis orsakade av honom själv gör att hans trolovade Brangwen dör, och han i vredesmod, sorg och ilska svär en ed att han "aldrig ska vila" förrän Brangwens död har ställts till rätta. Utan att han vet det, men genom hans lärare Rhegors inverkan, hör "de Höga" (motsvarande boddhisattvor) hans ed och besvarar den med tre åskknallar – en gammal symbol för att någonting stort har inträffat, och i allmänhet olycksbådande – och ger honom förlängt liv, så att han kan invänta Brangwens återfödelse och försöka åtgärda de problem han orsakat. Genom hela serien finns en huvudsaklig berättelse som följer bondflickan Jill och hennes far Cullyn, en "silverdolk" eller legosoldat, och deras äventyr tillsammans och med en stilig krigare vid namn Rhodry Maelwaedd, arvtagare till en provins, kallat ett rhan, och dess härskartitel, gwerbret. Då denna tidsålder beror på tidigare levnadsöden och diverse omständigheter, så läggs minst en "alternativ" handling (ibland två och en gång tre) från personernas tidigare liv in i varje bok. Här berättas om en tidigare levnadshistoria med samma personer men andra namn (och ibland till och med kön) och relationskonstellationer, som i sin tur gradvis förklarar hur det kommer sig att nutiden ser ut som den gör. (källa)
7. Den unga bondflickan Marie bor i en enkel stuga i en alpby. Hon har blivit lovad giftermål av Arthur Bryk, en genomresande konstnär, men tiden har gått utan att han har återvänt. Under tiden har Marie blivit till åtlöje i byn för sin enfaldiga väntan. Då uppenbarar sig ett resande följe, som stannar till invid stugan för att rasta. De resande utgörs av två unga tavelmålare, en ung grevinna och en medelålders greve. Grevinnan låter sig uppvaktas av de unga männen, medan greven sjuder av svartsjuka. För Marie innebär hästskjutsens uppehåll att hon får en liten kontakt med omvärlden. Hon visar ett porträtt av sig själv, en tavla som Arthur Bryk har målat. De unga konstnärerna känner genast igen tavlan som en målning av en av deras vänner, och talar om för Marie att Arthur har en ateljé i Rom, där han för ett ganska lössläppt liv med sina kvinnliga elever, varav grevinnan är en. Marie beslutar sig för att följa sällskapet till Rom för att få återse sin efterlängtade. (källa)
8. 6:e variationen: Möte med en bondflicka, som Sancho presenterar för sin herre som den förhäxade Dulcinea. (källa)
9. Två småstater, Genua och Massa Cararra, har kommit i luven på varandra. Härskarna i vardera land träter om en åtråvärd artist. Den genuesiska armén har därför belägrat staden Massa, som helt styrs av kvinnor. I sin trängda belägenhet beslutar sig stadens kommendant, Violetta Lomelli, att antaga ett anbud om giftermål med en hertig av Limburg, för att på så vis kunna påräkna militärt stöd från denna tredje småstat. Vigseln skall äga rum i det neutrala slottet Malaspina, dit Violetta försöker att ta sig utklädd till bondflicka. Men befälhavaren för Genuas armé, Umberto Spinola, känner till planerna eftersom hans mannar har tillfångatagit Violettas brevkurir på väg till den tilltänkte maken. När Violetta försöker passera grips hon och förs till Umbertos fältläger. Umberto blir genast kär i den vackra kvinnan och det faktum att hon aldrig sett sin blivande gemål leder till en delikat intrig: man förfalskar ett brev från Limburg där Violetta uppmanas att på grund av att hertigen insjuknat genomförs vigseln med hjälp av ett substitut - den man som överräcker brevet. Umberto erbjuder sig att utgöra detta substitut: han har ju dessutom överräckt brevet. En fältpräställs till förfogande och vigseln äger rum i Umbertos fältläger. (källa)