Borgare Synonymer Betyder Uttal

• överklass

Hur används ordet borgare

1. Olika slags adelskap har funnits inom de flesta kulturer ända sedan de gamla egyptierna. Redan under arkaisk tid fanns det i de grekiska stadsstaterna grupper i samhället som hade högre status än övriga medborgare, i Aten behärskade de så kallade eupatriderna det politiska maskineriet suveränt före tyrannernas maktövertagande och demokratins införande. I det gamla Rom utgjordes adeln av patricierna, de enda invånarna i den tidiga republiken som hade full medborgarrätt. Senare, då de högsta ämbetena som en följd av ståndsstriderna öppnats för plebejer, framväxte med tiden en ny patricisk-plebejisk adel, nobilitas, vars medlemmare benämndes nobiles. Senrepublikens politiska gruppering optimates, som bekämpade de så kallade populares, dominerades av denna ämbetsaristokrati. (källa)
2. Historiskt har handlare dels varit borgare i städer som också bedrivit handel på marknader. Dels har handlare funnits på landsbygden, så kallade landsköpmän och gårdfarihandlare. Handlare kom sedermera att avse personer på landsbygden som hade lanthandel eller personer i städer som handlade med mindre varor, detaljhandel, medan köpman i större utsträckning kom att beteckna välbärgade borgare, grosshandlare, som bedrev storskalig handel. (källa)
3. Alla hansestäder hade åtminstone någon del i de hanseatiska privilegierna i utlandet. Deras medborgare hade rätt att besöka de hanseatiska kontoren i utlandet och där upprätta handelsförbindelser med de infödda. Alla dessa städer tillhörde även Hansan som politisk organisation eller den så kallade Kölnkonfederationen, var skyldiga att rätta sig efter de beslut, som fattades av förbundets representation, hansedagarna, och var berättigade eller egentligen skyldiga att delta i de representativa mötena. (källa)
4. Hustavlan kallas ett kort avsnitt i Luthers lilla katekes som med bibelcitat som grund delar upp världen i olika delar och förklarar hur de ska styras. Den huvudsakliga uppdelningen är mellan de tre stånden, det andliga, det världsliga och hushållet, men sedan är även varje stånd uppdelat i överhet och undersåtar. Observera att hustavlans tre stånd inte ska blandas ihop med den politiska ståndsindelningen mellan adel, präster, borgare och bönder. (källa)
5. I Sverige var kalott vanlig under stormaktstiden. En svart kalott tillhörde den äldre prästdräkten men brukades också inom den lärda yrkena, liksom av "högre" borgare. (källa)
6. Krämare (från tyska Krämer) är en köpman. Ordet kommer ursprungligen från det grekiska ordet för pengar, chrēma. Under 1700-talet kallades de borgare i svenska småstäder som reste runt på marknader ofta för krämare eller kramhandlare. Ordet är nedsättande och då med hänvisning till att en krämare inte utför något produktivt. (källa)
7. Ett landeri, från tyskans Länderei (ungefär bruksjord), är en bebyggd, ståndsmässig jordbruksfastighet som ligger inom en stads donationsjord, det vill säga mark som staten tilldelat staden i samband med att staden fick sina stadsprivilegier. Landeriet ägdes av en medborgare i staden och nyttjades oftast som lantegendom under sommarhalvåret. Därför byggdes bostadshuset oftast endast för detta ändamål, alltså utan särskild värmeisolering. Med tiden kom landerierna dock att bli åretruntbostäder, varvid huvudbyggnaderna vinterrustades. På landerier bedrivs jordbruk och vanligen boskapsskötsel. (källa)
8. År 1636 utfärdades ett privilegiebrev som gav stadens borgare möjlighet att bygga sig hus och anlägga odlingar på malmarna. Innehavaren fick inte vara mantalsskriven på sin malmgård, och en del av skörden skulle lämnas till staden "att då stadzens inkompst förbättras". Idag finns 38 malmgårdar bevarade, de flesta finns på Södermalm. (källa)
9. Mirakelspel och mysteriespel spelades till skillnad från det liturgiska dramat inte i kyrkan, utan det spelades på torgen och utanför kyrkan, det spelades inte heller av präster eller munkar, utan av stadens borgare. Liksom mysteriespelen hade mirakelspelen en tung stämning, så man lade in vardagliga och komiska scener, så kallade farser, ordet fars betyder ursprungligen "stoppa in". Skådespelen under medeltiden blev allt folkligare, men moraliska lektioner var fortfarande en stor del av det. Moraliteter handlade, till skillnad från mirakelspel inte om hur det gick om man höll fast vid sin tro, utan om hur det kunde gå för den som inte var troende och levde syndfullt.. Moraliteterna hade en mer vardaglig handling. De här sortens dramer gick ibland ifrån predikan, utan blev istället allmänt lustiga. Ett välkänt exempel är det franska stycket Maître Pathelin, som handlar om en advokat som försöker lura alla andra, men som istället lurar sig själv till slut. (källa)