Bortfalla Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bortfalla

1. Ett drag som skiljer de södra och västra delarna av Södermanland från resten av landskapet är att bortfall av d eller sammansmältning av d med föregående n är vanligare, till exempel i randen >, ranna, synden >, synna, hunden >, hunn, handen >, hann och vinden >, vinn. Bortfall av d mellan vokaler förekommer allmänt, särskilt om en ändelse läggs till ett adjektiv, rödare >, röare och glada >, glaa. I hela Södermanland faller d i slutljud efter obetonad vokal som i målad och huvud. I nordost tenderar d att bevaras som slutljud efter betonad vokal, men d kan bortfalla i övriga delar, till exempel i god, blod och brud. I andra ljudkombinationer bevaras eller bortfaller d relativt slumpmässigt. (källa)
2. Bortfall är inom statistik andelen ogiltiga mätvärden. Vid en enkätundersökning avser bortfall de intervjupersoner som inte har svarat, till exempel för att de inte vill eller inte har kunnat nås. (källa)
3. Med svarsfrekvens avses antalet erhållna svar i förhållande till antalet möjliga svar. De ej erhållna svaren kallas bortfall. (källa)
4. Undersökningar inom livsmedelsindustrin i USA, som odlar mest varierat i hela världen har visat att matavfall uppkommer redan i allra första ledet. Vid odlingen kan insekter och ogynnsamt väder orsaka bortfall. Vid skördning kan användandet av maskiner skapa bortfall då det blir svårare att skilja mellan mogna och omogna grödor. Ekonomiska faktorer kan också göra att odlarna skördar mer selektivt. Regler och standarder för kvalitet och utseende kan göra att grödor som inte möter kvalitetskraven inte kan säljas, och i stället blir mer ekonomiska som gödsel eller djurfoder. (källa)
5. De närkingska dialekterna har anknytningar söderut till Östergötland, och norrut till framför allt västra Södermanland. Exempel på drag som är gemensamma för de mellansvenska målen är genomgående tungspets-r och förekomsten av "tjockt l". Ett annat gemensamt drag bortfall av slutljudande kort n, i ord som Kerstin >, Kersti och i min, sin, din och en framför feminina ord (t.ex. min ko >, mi ko). Andra mellansvenska drag är bortfall av -d efter vokal i slutet av ord och bortfall av -t i supinumformer av verb (hittat >, hitta). (källa)
6. Ångermanländska har flera drag som är typiska för norrländska mål, till exempel förmjukningen av g, k och sk inne i ord framför främre vokal, i ord som myttje ('mycket') och kvinnfoltje ('kvinnfolket'). Ett annat gemensamt kännetecken är s.k. vokalbalans, som också återfinns i östnorska och östsvenska dialekter. Detta språkdrag innebär att ändelsen är beroende av om ordet var lång- eller kortstavigt i fornspråket. Efter ursprungligen kort stavelse bevaras ändelsevokalen, t.ex. tala, och efter ursprungligen lång stamstavelse försvagas ändelsevokalen, t.ex. kaste ('kasta'). I trakter som gränsar till Jämtland och Västerbotten kan ändelsen bortfalla helt i långstaviga ord. Ytterligare ett exempel på gemensamma nordliga drag är att efterledet i sammansättning ofta blir tryckstark, t.ex. neverta'k ('nävertak') och gammjä'nta ('gammjäntan'). Till skillnad från målen i Medelpad kan i bevaras i supinumformer av verb, .tex. i bröte ('brutit') och fröse ('frusit'). (källa)
7. Möjligheten till valfusk uppmärksammades endast i mindre kretsar. Däremot väckte bortfallet av röster vid kommunalvalet 2008, som förorsakades av problem med användargränssnittet, stor uppmärksamhet i massmedia. Högsta förvaltningsdomstolen bestämde i april 2009 att valet bör tas om i de tre kommuner där elektronisk röstning prövades, på grund av felaktiga instruktioner. Sammanlagt 232 röster blev oregistrerade. Bortfallet motsvarar 2 % av rösterna, då de makulerade rösternas antal vid utnyttjande av valsedlar brukar hålla sig kring 0,2-0,5 %. Problemet antas ha påverkat vem som blivit invald (i två fall avgjordes den invalda med lottning), men inte mandatfördelningen mellan partierna. (källa)
8. I senare utvecklingsstadier av akkadiskan bortfaller, förutom i lokativ, framförallt den så kallade mimationen, alltså ändelsen -m som uppträder i de flesta kasusändelserna. Senare sammanfaller nominativ och ackusativ singular av substantiv till -u. I nybabyloniskan skedde en ljudförändring så att korta vokaler i ordutljud försvann. Därmed bortföll åtskillnaden mellan kasus förutom vid maskulina nomen i plural. I många texter skrevs dock fortfarande kasusvokalerna, men inte konsekvent och ofta felaktigt. Då det viktigaste kontaktspråket under denna tid var arameiskan, som också saknade kasusåtskillnad, var denna utveckling kanske inte endast fonologiskt betingad. (källa)