Botanikprofessor Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet botanikprofessor

1. Kvävet upptäcktes av botanikprofessorn Daniel Rutherford (1772) i Edinburgh, som stängde in möss i en sluten behållare och avlägsnade koldioxiden från den kvarvarande gasen efter djurens död. Han fann att den återstående gasen kvävde eld och dödade djur. (källa)
2. Elevantalet översteg sällan dussinet i de högre skolorna, vilkas uppgift det verkligen var att fostra professionella konstnärer. Överbefolkningen gällde bara principskolorna. Carl Fredrik Fredenheim hade 1795 blivit preses för Konstakademien och överintendent och han var därmed i praktiken chef för hela det officiella konstlivet. Han var också museichef för Konglig Museum och hade ledningen för museet. Efter anmälan till direktören kunde eleverna studera "alla dagar i konungens samlingar av italienska och flamländska målningar och teckningar, de gamla målade fajanser, som bära namn efter Rafael, etruskiska vaser, antikt bildhuggeri i figurer och ornament, kopparstycken och dithörande böcker i alla konsternas grenar och myntvetenskapen samt de grekiska och romerska medaljerna". Fredeneim betonade att de egentliga eleverna träffades där först. "De äro konstlärlingar och förtjäna som sådana allt skydd, endast dessa kunna åberopa någon rätt till studier i konungens museum". Då Fredenheim övertalat kungen att inköpa botanikprofessor Nicholas Martellis samling hade han gjort det genom att "insinuera dess nödvändighet för akademien". De elever som var försigkomna fick studera även de mästarteckningar, som fanns i Tessinska samlingen. Fredenheim skrev i Journalen för den 23 juli 1800: "Började initiera 5 akad:s elever, Fahlcrantz, Per Gustaf von Heideken, Christian Arvid Linning, Fredric Werner och Anders Johan Hansson i tecknandet efter store mästare i musei samling, som jag visade dem och gav dem var sina teckningar att kopiera, som sattes under lösa glas". (källa)
3. Gennari avlade en doktorsexamen i medicin 1842 vid universitetet i Bologna, och efter två år som läkare, fick han anställning som professor i botanik och medicin vid universitetet i Macerata 1844. Efter några år anslöt han sig till Garibaldis fritrupper och 1849 utsågs han till ledamot av den konstituerande församlingen för Romerska republiken. Efter den kortlivade republikens fall flyttade Gennari till Genua för att arbeta tillsammans med Giuseppe De Notaris och blev genom dennes försorg föreslagen till en tjänst som professor vid universitetet i Cagliari. 1854 flyttade han med sin familj till Sardinien där han tjänstgjorde som botanikprofessor i Cagliari i 40 år och var universitetets rektor från 1872 till 1875. Därutöver utsågs han till föreståndare för de naturhistoriska museerna och för den botaniska trädgården, som öppnade 1866. Han invaldes som korresponderande ledamot i Accademia delle Scienze di Torino 1854. (källa)