Brackvatten Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet brackvatten

1. Abborren är företrädesvis bottenlevande men stora abborrar jagar ofta ytligt levande stimfiskar som löja, stäm och liknande på kvällen. Abborren är framför allt en sötvattensfisk, men lever också i Östersjöns brackvatten, och även i Bottenhavets inte så salta vatten. Vid ostkusten hotas abborren i yngre stadier av födokonkurrens från storspigg och man har kunnat se att i områden med mycket storspigg finns det lite abborre. Tillståndet för abborren i Sverige bedöms årligen i publikationen "Fisk och skaldjursbestånd i hav och sötvatten - resursöversikt". (källa)
2. Krickan är mycket social utanför häckningssäsongen och kan bilda stora flockar. Under häckningen förekommer den vanligtvis i skyddade våtmarker med enstaka högre vegetation, som taigans mossar eller mindre sjöar eller dammar med större vassområden. Vintertid uppträder den ofta i brackvatten eller i skyddade vikar eller laguner utmed kusten. (källa)
3. Laken förekommer både i brackvatten och i sötvatten. Dess levnadsområde ligger i norra och mellersta Europa fram till norra Italien samt i Nordamerika och norra Asien. Denna rovfisk lever nära bottnen av ett vattendrag och ofta på djupt vatten. I Övre sjön i USA finns laken på 300 meters djup. (källa)
4. Den ekologiska betydelsen av våtmarker är stor. Floran och faunan i en våtmark är anpassade till de speciella fuktiga förhållanden som råder permanent eller säsongsvis. Det finns våtmarker där vattnet är sötvatten och det finns våtmarker som är påverkade av saltvatten eller brackvatten. I tempererade klimat finns våtmarker som karaktäriseras av mycket växlande produktivitet beroende på årstidsväxlingarna. Vissa våtmarker i tropiskt klimat kan säsongsvis drabbas av torka. Sammantaget är begreppet våtmarker alltså mycket varierande miljöer som erbjuder livsförutsättningar för en mängd olika växter och djur. Hot mot våtmarker världen över är utdikning och föroreningar. Internationella överenskommelser som Ramsarkonventionen har därför antagits för att skydda dem. (källa)
5. Familjen har stor utbredning på det norra halvklotet och innehåller arter som kan leva i sötvatten, såväl som i brackvatten och salt havsvatten och förekommer både i öppna havet, i kustområden, i floder och i sjöar. (källa)
6. Arten lever framför allt i floder, även om den också kan gå ut i brackvatten. De tidigare anadroma populationerna, som permanent levde i salt- eller brackvatten och endast gick upp i sötvatten för att leka, är emellertid numera utdöda. I floder föredrar den starkt strömmande och förhållandevis djupt vatten. Födan, som består av olika bottenlevande, ryggradslösa djur som blötdjur och insektslarver, tas gärna i översvämmade områden. Inför vintern samlas fiskarna i hålor i flodbottnen, där de förhåller sig tämligen passiva och inte förtär någon föda. Högsta konstaterade ålder är 20 år. (källa)
7. Miljöer med sötvatten skiljer sig från de med brackvatten och saltvatten på många sätt, det mest självklara är de olika salthalterna. På grund av osmos riskerar sötvattensfiskar att utsöndra mycket salt till det omgivande vattnet, vilket skulle göra deras celler, blod och skelett alltför saltfattigt. För att överleva har sötvattensfiskarna därför utvecklat en rad olika fysiologiska adaptioner, så att de kan behålla en balanserad halt av joner i kroppen. Exempelvis har flera arter utvecklat njurar som ger en så utspädd och alltså saltfattig urin som möjligt. Dessutom har många arter särskilda kloridcellerna i gälarna, som aktivt pumpar in salter i blodet, från det omgivande vattnet. Vidare får fiskarna i sig salter via födan. (källa)
8. Tångsnällan finns nära kusten från Nordafrika, Svarta havet, Medelhavet, längs europeiska kontinentens atlantkust över Brittiska öarna upp till norra Norge. Den går in i Östersjön upp till Finska viken. Kan gå upp i brackvatten. (källa)
9. Bläckfiskar förekommer i alla världens hav. Ingen art klarar av att leva i sötvatten, men Lolliguncula brevis, som förekommer i Chesapeake Bay, klarar av att delvis leva i brackvatten. Bläckfiskar förekommer på de flesta djup i havet, från havsytan till havsbotten, och även i djuphavsgravar. Den ekologiska mångfalden inom gruppen är störst kring ekvatorn och minskar mot polerna. (källa)
10. Bräckt vatten, eller brackvatten, är vatten med högre salinitet än sötvatten, men lägre än saltvatten och därmed en salthalt mellan ungefär 0,05 och 3 procent. Bräckt vatten förekommer bl.a. i delar av hav som bara har liten kontakt med vanligt havsvatten, men har stora tillflöden av sötvatten – exempelvis Östersjön. Det uppstår även i vissa flodmynningsområden, så kallade estuarier, och på andra ställen där saltvatten och sötvatten blandas. Bräckt vatten kan också uppstå i vattendrag som har en hög avdunstning, till exempel de nedre delarna av Jordanfloden. (källa)