Braman Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet braman

1. Enligt denna lära finns det i den andliga och den materiella världen ingenting, som är åtskilt från brahman, allt varandes urgrund, människosjälen är identisk med brahman, ej en del av honom, den empiriska världen är endast ett bländverk (maya), en på felande insikt grundad sinnesvilla: Teorin att själen är tidtals fängslad i kroppen, men återvänder genom döden till (den opersonliga) gudomen. Idén med själens existens är en förvillelse, i verkligheten existerar det inte några själar - alla former är samma närvaro (brahman). Denna lära är ett betydelsefullt uttryck för indiernas själsriktning. Dess bekännare kallas advaitavadin. (källa)
2. Den förste indiske lärare som undervisade om yoga i västerlandet var Swami Vivekananda, som på 1890-talet reste runt i Europa och USA. Även teosofin, starkt influerad av indiska tankar, fick under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet inflytande på västerlandets syn på yoga. Då betonades särskilt yogans transcendenta dimensioner och Katherine Tingley inrättade från år 1900 rajayoga-skolor i Point Loma, San Francisco, San Diego, Kuba, England, Tyskland och på Visingsö. På 1900-talet kom med Pierre Bernard och Blanche DeVries en mer kroppsligt orienterad yoga som lockade en köpstark målgrupp med inriktning på hälsa och skönhet. Marguerite Agniel formulerade denna nya yoga än mer tydligt genom sin uppmärksamhet på asanas och etablerade 1938 tanken att yoga bör ske i nakenhet. Mircea Eliade, rumänsk religionshistoriker, studerade yoga 1928-1933 i Indien. Han kom i en doktorsavhandling 1933 och i en senare bok, Yoga: Immortality and Freedom, (1954) 1958, att betona en tantrisk yoga-tradition och flytten av fokus från det transcendenta ("Atman-Brahman" i Advaita) till den tydliga inriktning på kroppen som präglar vår tids västerländska yoga. Indra Devi lanserade på 1950-talet ett mjukt, vilande slag av yoga med ett fåtal asana, och undvek andlig undervisning. Hon såg yoga som en terapi mot oro och stress, för skönhet och hälsa. (källa)
3. Inte sällan samsas en folklig polyteistisk religionsutövning med en panteistisk religionsuppfattning på ett mer filosofiskt eller intellektuellt plan. Så väl inom den antika hedendomen, som inom hinduismen och i traditionell kinesisk kosmologi (exempelvis daoismen) menade den religiösa och intellektuella eliten att de olika gudarna egentligen (liksom allting annat i världen) var aspekter av "det Enda" eller av Brahman eller av Dao. (källa)
4. Filosofisk reflektion över religiösa frågor har förekommit i alla tider och i alla delar av världen. I Antikens Grekland reflekterade till exempel Försokratikerna och Sokrates över det Gudomliga, i Kina filosoferade daositer om Tian (himmelen) och Dao ("vägen"). I Indien filosoferade hinduer om Brahman och Atman, medan buddhister filosoferat om bland annat nirvana, Buddha och samsara. De flesta senare filosofer har även berört religiösa frågor utan att nödvändigtvis bekänna sig till en religion. Kopplingen mellan religion och filosofi har varit i synnerhet stark i indisk och kinesisk filosofi, där det enligt Charles Taliaferro är mycket svårt att särskilja religion från filosofi. (källa)
5. Människans själ kallas i hinduismen för atman, ett sanskrit-ord som betyder "andedräkt", "liv", "själ" eller "självet", "jaget" och betecknar den del av en levande varelse som fortbestår efter döden. Vid döden frigör den sig från kroppen, för att sedan återfödas i en ny existens - ett djur, en människa, eller något annat levande väsen. Målet är att bryta återfödelsens kretslopp. I vissa grenar av hinduismen söker man nå moksha, vilket innebär atmans befrielse och uppgående i världssjälen, brahman. (källa)
6. Enligt en tolkning var Vishnu ursprungligen en solgud. Denna plats skulle i Rigveda ha övertagits av den "nuvarande" solguden i hinduismen, Vivasvan eller Savitar. Anhängare av teorin tyckte sig dock se spår av solkulten i berättelsen om hur Vishnu klev över jorden och himlarna med tre steg. (I senare litteratur återges denna berättelse om Vishnus avatar eller uppenbarelseform som Vamana, dvärgen.) Där Vishnu tog sitt tredje steg inrättade han sin himmelska boning, som alltså skulle vara solen. "Vishnus tre steg" tänktes representera solen när den går upp, står i zenit och går ner. Denna tolkning avfärdas numera av de flesta religionshistoriker, Vishnus tredje steg sägs vara i den högsta himlen, och kan därför knappast beteckna solnedgången. Den strålglans som enligt Rigveda omger Vishnu och flödar från hans boning är kännetecknande för de flesta vediska gudar, sanskritordet för gud, deva eller sura, betyder ordagrant "skinande". (I senare monoteistisk litteratur är Vishnus strålglans den opersonliga världssjälen, Brahman, som alltså har sitt ursprung i Vishnu. (källa)
7. De olika hönsraserna uppvisar stor skillnad i morfologi. Riktigt små dvärghöns kan väga några få hekto, som holländsk dvärg på 425 gram, och vara ett par decimeter långa. Brahman, kan väga upp till 5 kg och vara 75 cm lång. Den tyngsta, dorking, kan väga uppåt 6 kg. (källa)
8. Liksom övriga hinduiska gudinnor beskrivs hon i grunden som en del av den enda gudinnan Devi. Kali dyrkas inom shaktismen som den enda gudinnan Shaktis mäktigaste form. Hon är en del av den stridande gudinnan Durga, som i sin tur är en del av gudinnan Parvati, Shivas hustru. De tre gudinnorna ses därför som olika aspekter av samma gudinna, Shivas hustru, och Kali som hennes minst underordnade form. Hon ha kommit att dyrkas särskilt inom tantrismen, där hon ses som den mest ultimata formen av Brahman. (källa)
9. Moksha är i de indiska religionerna och filosofin, ända från brahmansk tid ned till buddhismen och de hinduiska tron, ett begrepp som innebär lösgörande och befrielse från världskretsloppets (samsaras) bojor. Som en ständig återfödelse till nya tillvaroformer och i följd därav en alltjämt upprepad död från dem är samsara totaliteten av allt tillvarons lidande (det jordiska helvetet), som det är den högsta salighet att vinna befrielse (moksha) från. (källa)