Brandgrav Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder brandgrav, varianter, uttal och böjningar av brandgrav

Brandgrav synonym, annat ord för brandgrav, vad betyder brandgrav, förklaring, uttal och böjningar av brandgrav.

Vad betyder och hur uttalas brandgrav

Brandgrav uttalas brand|grav och är ett substantiv.

Brandgrav betyder:

Ordformer av brandgrav

Singular

brandgrav
obestämd grundform
brandgravs
obestämd genitiv
brandgraven
bestämd grundform
brandgravens
bestämd genitiv

Plural

brandgravar
obestämd grundform
brandgravars
obestämd genitiv
brandgravarna
bestämd grundform
brandgravarnas
bestämd genitiv

Brandgrav är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet brandgrav

  1. Båtgravarna hör med få undantag till vendeltiden och vikingatiden. De är ovanliga: tidens typiska gravskick var i stället kremering med gravsättning under hög eller stensättning. I sådana brandgravar hittas ibland stora mängder klinknitar i järn, vilket förmodligen också är rester av båtar. Men ordet "båtgrav" brukar i regel underförstått beteckna obrända gravar. (källa)
  2. En urnegrav var en förhistorisk brandgrav i vilken rensade ben från de avlidnas kremerade kroppar förvarades i en behållare, som vanligen bestod av ett keramikkärl eller kärl av trä eller näver, tätat med harts, eller i en på annat sätt klart avgränsad gömma. (källa)
  3. Två av högarna är utgrävda. Östhögen grävdes ut 1846 under ledning av riksantikvarien Bror Emil Hildebrand. Man fann ett kärnröse som täckte en brandgrav. Västhögen grävdes ut 1874 och här var brandgravresterna samlade i ett litet ämbar. Fastän svårt förbrända utmärker sig fynden som ovanligt exklusiva för sin tid, äldre vendeltiden, mellan år 550 och år 625. Särskilt märks fragment av en vendelhjälm med parallell i det brittiska Sutton Hoo-fyndet och en liten guldfiligranmask som en gång troligen suttit på en guldhalskrage. (källa)
  4. Under äldre bronsåldern förekom fortfarande hällkistbegravningar, samt hällkistbegravningar i höggravar och liksom megalitgravarna fungerade dessa för flera begravningar, men samtidigt fanns även andra gravformer – enkla stenpackningar och rösen som ofta var ensamgravar. I mitten av bronsåldern ersattes skelettbegravningar av brandgravar. Många brons- och stenåldersgravar förekommer i sådan mängd att de ibland ingår i gravfält, och i åtskilliga fall har platser för äldre gravar återanvänts under järnålder. (källa)
  5. Namnet kan härledas till en medeltida uppfattning att domarringar var en sorts tingsplatser där man fattade rättsliga beslut. På varje sten satt en utvald domare och i och med det udda antalet stenar kunde en dom aldrig bli oavgjord. Från järnåldern finns dock inga tecken som tyder på en sådan funktion. Domarringar har ibland visat sig vara brandgravar, dock relativt fyndfattiga. Sekundärgravar kan ha tillkommit i efterhand. (källa)
  6. I brandgravar är det vanligaste att benen tagits ut från bålet, ibland även tvättats. Ibland förekommer även sot och kolstycken från bålet. Bålmörja i själva gravsättningen är förhållandevis ovanligt. (källa)
  7. Kyrkan är en rödmålad och spånklädd träkyrka, belägen på en kulle. Den ligger på en gammal begravningsplats med brandgravar ända från järnåldern. Tornet byggdes till i väster 1812 av Sven Morin. Sakristian uppfördes under 1800-talets första hälft och under denna tid tillkom också fönstrens övre rundning. (källa)
  8. Inför ombyggnaden av väg 250 mellan Köping och Kolsva undersöktes delar av ett annat, större, gravfält 1999. Det var beläget på gränsen mellan Holmsmalma och Gålby. Uppe i åsslänten undersöktes ett tiotal stensättningar. Vid åsfoten undersöktes mer än 300 tätt anlagda brandgravar utan synliga begravningar. Dessa var okända sedan tidigare och upptäcktes först efter att torv och matjord avlägsnats. I många hade de övre delarna skadats av plöjning. Det kunde dock konstaterats att flera ursprungligen hade markerats av resta stenar. Enstaka gravar innehöll föremål såsom vapen och verktyg vilkas kunde dateras till förromersk järnålder. I flera av gravarna fanns björnfalanger, det vill säga de yttersta fingerlederna från björn vilket indikerar att björnfällar ingått i begravningsritualen. 14C-dateringarna visade att de äldsta gravarna kunde vara anlagda redan i slutskedet av bronsåldern. De yngsta gravarna var från tidig romersk järnålder. (källa)
  9. På hösten 1961 hittades rester av en hällkista vid Snövädersgatan i Södra Biskopsgården, då man schaktade för den nya Ryaskolan. Det var en megalitisk hällkista av västsvensk typ, alltså en hällkista med förrum, avsedd för mer än en gravplats. Kistan var 6,5 meter lång och 1,3 meter bred samt orienterad i nord-sydlig riktning. Fyndet beräknas vara 3 500 år gammalt. I sluttningen norr och nordväst om fyndområdet hittades ett gravfält från äldsta järnåldern med brandgravar som bland annat innehöll en ornerad bennål samt keramik. (källa)

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.