Vad betyder och hur uttalas briljantsmycke
Briljantsmycke uttalas brilj|ant|smycke.
Ordformer och varianter av briljantsmycke
Singular
- briljantsmycke
- obestämd grundform
- briljantsmyckes
- obestämd genitiv
- briljantsmycket
- bestämd grundform
- briljantsmyckets
- bestämd genitiv
Plural
- briljantsmycken
- obestämd grundform
- briljantsmyckens
- obestämd genitiv
- briljantsmyckena
- bestämd grundform
- briljantsmyckenas
- bestämd genitiv
Briljantsmycke är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet briljantsmycke
Hallström debuterade med en diktsamling, Lyrik och fantasier (1891), som gick tämligen obeaktad förbi kritikerna. Efter detta medverkade han i ett otal litterära kalendrar, bland annat Från Lundagård och Helgonabacken. Han utgav sedan berättelsesamlingarna Vilsna fåglar (1894) och Purpur (1895), romanen En gammal historia, samma år, nya berättelser samlade under titeln Briljantsmycket (1896), Våren, en roman från 1890-talet, (1898), Reseboken, noveller (1898), skådespelen Grefven af Antwerpen (1899), och Bianca Capello (1900), det förra på vers, det senare på prosa, Italienska bref (1900]), en samling berättelser om döden Thanatos (1900), En veneziansk komedi (1901), berättelsen Döda fallet (1902). Som översättare ägnade han sin energi åt att översätta Shakespeares samtliga dramer.
Briljantsmycket och andra berättelser (Wahlström och Widstrand, 1896).
