Brottmål Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet brottmål

1. Förr utfärdades s.k. pardonsplakat av konungen - 46 gånger mellan 1631 och 1834 (varav tre gånger efter 1809). Dessa innebar amnesti eller abolition, eller båda i förening. I 26 § i 1809 års regeringsform angavs att "Konungen äger att i brottmål göra nåd, mildra livsstraff samt återgiva ära och till kronan förverkat gods". En liknande bestämmelse om att "Kongl. Maj:t allena tillkommer att göra Nåd, återgiva Ära, Lif och Gods i alla brott som ej uppenbarligen strida mot Guds klara ord" fanns i 9 § i 1772 års regeringsform. Karl XIII meddelade exempelvis ett plakat om alla som rymt från krigsmakten eller som olovligen begivit sig ur riket förskonades från straff under vissa villkor. Ordet amnesti användes först av Karl XIV Johan i det sista plakatet den 20 oktober 1834. Regeringen Hammarskjöld ansåg inte att Kungl. Maj:t hade rätt att "annorledes än genom nåd" efterskänka straff eller upphäva verkningarna av en straffdom, efter att socialdemokratiska partistyrelsen m.fl. sökt amnesti. Det var således oklart hur "göra nåd" i 1809 års regeringsform skulle tolkas. (källa)
2. En försvarsadvokat är en advokat som biträder den tilltalade i ett brottmål. Eftersom en försvarsadvokat uppgift är att hjälpa den misstänkte innebär det att försvarsadvokaten kan vidta egna utredningsåtgärder när det finns behov av det. I Sverige förordnas som regel en försvarsadvokat som offentlig försvarare. Den som uppträder som försvarare utan ett sådant förordnande betecknas privat försvarare. (källa)
3. Gudsdom (även gudomlig prövning och ordal från medeltidslatin ordalium), innebar, enligt uppfattningen som rådde under den tid som de användes, gudomens anvisning om vad som var rätt eller orätt i en rättssak, lämnad genom ett på förhand fastställt tecken. Vanligen tvingade man den anklagade att utföra något riskfyllt företag, under förvissning om att gudomen skulle lämna den oskyldige sitt omedelbara bistånd. Ibland var båda parterna förpliktade att aktivt deltaga i provet, något som främst användes i brottmål. Gudsdomar var oftast knutna till de fyra elementen. (källa)
4. Till hallrätterna hörde mål och ärenden angående arbetets bedrivande, inteckning av förlag, förhållandet mellan mästare och arbetare, approbering som mästare och som gesäll, vissa särskilt angivna brottmål, såsom angående arbetares uppstudsighet emot mästare och missförhållanden på verkstad. (källa)
5. Laga domstol i brottmål är enligt huvudregeln i 19 kap 1 § rättegångsbalken rätten i den ort, där brottet förövades. Hemvisten kan även i brottmål få betydelse enligt 19 kap 1 § 3 st rättegångsbalken nämligen om det inte kan utredas var brottet förövades eftersom åtal då kan väckas där den misstänkte har sitt hemvist. (källa)
6. Hovrätten är andra instans i de brottmål, tvistemål och domstolsärenden som överklagas från en tingsrätt inom hovrättens domkrets. Det finns sex hovrätter i Sverige. Hovrätterna räknas upp i 2 kap. 6 § rättegångsbalken. (källa)
7. Till huvudförhandlingen kallas domarna, och parterna (i brottmål oftast åklagaren och den eller de som misstänks för (brottet) ibland behöver inte parterna komma personligen. Den misstänkte kallas vid huvudförhandlingen för "den tilltalade". Domarna är vanligen fyra– en juristdomare (som är ordförande) och tre politiskt valda nämndemän. Ibland kan sammansättningen vara annorlunda, i brottmål till exempel med fyra eller två nämndemän eller en eller två juristdomare (dock alltid minst en juristdomare). I tvistemål är grundregeln att en eller tre juristdomare avgör målen men det finns undantag även här och i vissa tvistemål (till exempel familjemål) sitter även nämndemän i rätten. (källa)
8. Indicium är en juridisk term för vissa omständigheter som är svagare än ett faktum, men ändå kan leda till att en anklagad i ett brottmål kan frias eller fällas. Tillsammans kan flera indicier användas för att styrka ett påstående, men är dock aldrig lika starkt som ett bevis. (källa)
9. Kämnärsrätt fanns dock inte i alla städer, och lagmansrätterna tog över huvud taget inte befattning med andra än civila mål, inte med brottmål. (källa)
10. Det svenska domstolssystemet är indelat i tre huvudgrupper: allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar och specialdomstolar. Allmän domstol hanterar som regel brottmål, tvistemål, domstolsärenden och konkursmål. Vissa tingsrätter kan även ha i uppgift att avgöra mer specialiserade mål, t.ex. utsökningsmål. Vissa tvistemål, de så kallade dispositiva tvistemålen, kan även, om man är överens om det, avgöras genom skiljedomsförfarande. Förvaltningsdomstolarna hanterar mål av offentligrättslig karaktär där partställningen alltid motsvaras av enskilda mot det allmänna, t.ex. i skattemål och socialförsäkringsmål. (källa)