Bruka Synonymer Betyder Uttal

• använda
• hantera
• nyttja
• nyttjande
• odla
• pläga

Hur används ordet bruka

1. Man skiljer på deskriptiv och preskriptiv grammatik, den deskriptiva syftar till att beskriva den språkliga verkligheten och den preskriptiva ger rekommendationer för hur man skall bruka språket. (källa)
2. När människorna under stenåldern blev bofasta uppstod gården som begrepp. Med gården som fast punkt i tillvaron kunde människan hålla boskap, bruka jorden och lagra överskottet i skydd för väder och vind, djur och andra människor. (källa)
3. Nötkreatur har i regel horn, vilket i många sammanhang är ett arbetsmiljöproblem vid husdjursskötsel. Vid rangstrider mellan nötdjur kan även de åsamka allvarliga skador på varandra med hornen. I dag är det vanligt att både kor och tjurar avhornas som kalvar genom att hornanlagen bränns bort. Vissa raser, som till exempel rödkulla, utvecklar aldrig horn. Sådana raser brukar kallas "kulliga". Hornen har genom tiderna används som blåshorn. (källa)
4. Termen husmand har varit särskilt vanlig i Danmark och Skåne som beteckning på en bofast man på landet med eget hus. I likhet med torparen ägde husmannen inte någon andel i byns marker och skulle betala arrende till markägaren, eventuellt i form av dagsverken, men medan torparen försörjde sig genom att bruka den jord som hörde till torpet, var husmannen hantverkare, soldat eller lantarbetare. Hans mark bestod av hustomten och kanske därtill en beteshage och en mindre åkerlapp som inte kunde räcka till för en familjs uppehälle, men möjligen för att försörja familjen med mat. (källa)
5. Gustav Vasa märkte under Dackeupproret vilket hot bönderna kunde utgöra, men även vilken militär potential som fanns att nyttja. De legoknektar som använts för att slå ned upproret hade kostat motsvarande ungefär fem års skatteinkomster för kronan, och det fanns en önskan att skapa ett billigare försvar. Genom att på frivillig basis rekrytera män ur de upproriska landskapen – flera hade själva deltagit i Dackes uppror – skapades en armé bestående av svenskar och finnar, främst ämnad att stoppa framtida uppror. Detta sågs i svensk historieskrivning under 1800-talet som Europas första värnpliktsbaserade här, men uttagningen skedde som sagt främst på frivillig grund. Dessa kallades årspennings- eller borglägersknektar, och bildade de första landskapsfänikorna. En del soldater och befäl försågs med en gård eller ett torp med vidhängande mark att bruka som del av lönen. Detta var grunden till det äldre indelningsverket, även om systemet aldrig dominerade som finansiering av militärernas utkomst. (källa)
6. Jordbruket tog en viktig vändpunkt när boskapsdjur började användas i arbetet. Tidigare hade människorna endast brukat jorden med hjälp av handkraft. (källa)
7. Vanligtvis utgår man från att järnåldern började under 1100-talet f.Kr. i antikens främre Orienten, antikens Indien (med post-rigvediska vedisk tid), och antikens Grekland. I andra regioner av Europa började perioden mycket senare. Järnåldern började under 700-talet f.Kr. i Centraleuropa och under 500-talet f.Kr. i norra Europa. Järnet hade då varit känt sedan länge. Förutom äldre användning av meteoritjärn började hettiterna bruka järn på 1400-talet f.Kr. (källa)
8. Propositionen om kulturpolitik (1996/97:3) talade om "att bevara och bruka kulturarvet." Kulturarvet uppfattades inte längre som bara en del av det förflutna, utan också någonting som kunde användas för att förstå och påverka samtiden. Det betonades att "Alla människor har del i tillkomsten av kulturarvet oavsett kön, ålder, härkomst, social ställning, utbildning, talang eller sysselsättning. Kulturarvet är både det materiella och det immateriella, det skolat konstnärliga och det folkliga, det unika och det vanliga. Det bevaras i institutioner som arkiv, bibliotek och museer och i utvalda kulturmiljöer, men det finns också runt om oss i vardagslandskapet, hemmen och på arbetsplatserna. I begreppet "arv" ligger att det är något som redan finns och som vi som lever i dag fått av tidigare generationer. Men kulturarvet har inte några bestämda tidsgränser och redan i vår livstid deltar vi i skapandet av både vårt eget och morgondagens kulturarv. Det går därför inte att ange när en företeelse blir en del av kulturarvet - somligt uppmärksammas nästan genast, för annat kan det dröja länge. När nya delar av kulturarvet lyfts fram glöms andra bort, medan vissa blir "klassiker", som ständigt kan upptäckas och nytolkas. Vi har ett ansvar för att bevara och berika kulturarvets mångfald och att lämna vidare till nästa generation.". (källa)
9. Ett sätt att komma till rätta odören med och den kväveförlust som är förenad med den samma är att bruka ner gödseln med till exempel harv eller tallriksredskap i anslutning till spridningen. (källa)