Brunsten Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet brunsten

1. Flussmedlet soda utvanns genom urlakning av havsalger från havet. I Böhmen, Tyskland och Norden använde man ursprungligen pottaska från bok- eller barrträdaska. Järnföroreningar gjorde pottaskeglaset gröntonat, och på 1500-talet börjar man använda mangandioxid (brunsten) för att färga av glasmassan. Med tiden börjar man importera soda från medelhavstrakterna för att kunna framställa ett renare glas. Kaliumglaset var välämpat för glasslipning och fortsatte därför tillverkas i Böhmen, och sedan man på 1670-talet och 1680-talet börjat använda kalksten som stabilisator. Andra modernare stabilisatorer är dolomit, bariumkarbonat och zinkoxid. (källa)
2. Brunsten är relativt årstidsbunden till mellan slutet av oktober och början av december, vilket resulterar i att de flesta lamm föds i slutet av mars och i april. Tackorna föder ett eller två lamm. Trillingar förekommer men är ovanliga. Under 1970-talet förekom det att brittiska jacobfår korsades in i enstaka gutefårsbesättningar, i ett försök att få baggar med fler horn än två. Flerhornsanlaget finns dock inte hos gutefåret. (källa)
3. Gasen upptäcktes först av den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele 1774 vid hans studier av brunsten, men fick sitt namn av Humphry Davy som hävdade att det var ett grundämne. (källa)
4. Ordet magnesia har använts för basiskt magnesiumkarbonat, samt för brunsten och magnetit efter en fyndort Magnesia i Grekland. Ibland användes beteckningarna magnesia alba och magnesia nigra för magnesium- respektive manganföreningar. I äldre svensk litteratur används ofta ordet talkjord om magnesiumoxid. Under slutet av 1700-talet användes vidare namnet magnesium för metallen mangan, vilket kan leda till viss förvirring. (källa)
5. ett djur som i naturen lever ensamt utom under brunsten. (källa)
6. Genom tiosulfattitrering kan man utöver fri jod även kvantitativt bestämma både andra fria halogener och alla oxidationsmedel, som frigör jod ur jodväte, till exempel kromsyra, salpetersyrlighet, klorsyra och underklorsyrlighet (klorkalk), mangansuperoxid (brunsten), vätesuperoxid, ozon, kopparsalter och järn i form av ferrisalter. (källa)
7. Brunsten inträffar i Sverige främst under februari–april men i varmare regioner har honan flera brunsttider. Efter ca 60 dagars dräktighet föder honan 1 till 6 (vanligen 2–3) ungar. De blir simfärdiga vid 2 månaders ålder och avvanda vid omkring 3 månader. De stannar hos honan 6-14 månader. Efter 2–3 år är ungarna könsmogna. Uttern kan bli upp till 22 år gammal. Flertalet dör dock betydligt tidigare. De flesta uttrarna dör som unga och för en hona är det oftast bara två ungar som når vuxenålder. (källa)
8. I motsats till andra hjortdjur har bägge könen horn som består av förgrenade, asymmetriska stänger. Hos vissa individer förekommer en skovel längst ut på hornen. Tidigare antogs att dessa användes för att rensa marken från snö. Hornen är ofta uppdelade i två mindre koncentrerade kronor (se bild). Hannen har oftast den största kronan – som blir 50 till 130 centimeter och upp till 15 kilogram tung medan honans krona har en storlek av 20 till 50 centimeter. Sarvarna fäller sina horn efter brunsten på hösten, äldre djur i december och yngre i februari. Vajorna behåller sina horn under hela vintern och fäller dem först efter kalvningen. (källa)
9. Mangandioxid, MnO2, är en svartbrun kemisk förening av mangan och syre. Den förekommer naturligt som det tetragonala mineralet pyrolusit och är ett viktigt malmmineral. Brunsten är en teknisk benämning av en blandning som domineras av pyrolusit men där det även ingår andra snarlika manganmineral såsom kryptomelan, ramsdellit och todorokit. (källa)