Bräda Synonymer Betyder Uttal

• planka
• överträffa

Hur används ordet bräda

1. Hålkälshyvel. Har liksom skrubbhyveln ett konvext slipat stål, men dessutom är sulan cylindrisk. Med denna hyvel åstadkommes hålkäl, längsgående, rundbottnade rännor i en bräda. En variant har sulan rundad både i längsled och tvärled (ellipsoid). En sådan hyvel är bra för formning av skålformade fördjupningar i materialet, exempelvis släthyvling av insidan på tunnor. (källa)
2. En häckla är ett redskap som används vid framställning av lingarn. Den består av en bräda med piggar av metall som linet efter bråkning och skäktning dras igenom för att få linets fibrer att ligga parallellt. Vid modern maskinell framställning av lin används särskilda häcklingsmaskiner. (källa)
3. Virke har inhomogena egenskaper vilket betyder att egenskaperna varierar inom och mellan olika element. Exempel på defekter där egenskaperna varierar är kvistar och fingerskarvar. En kvist på en bräda gör att ådringen viker av. Detta gör att om det finns en dragbelastning vinkelrätt fibrerna just vid kvisten finns en stor risk att brädan går sönder eftersom trä har mycket dålig bärighet vinkelrätt fibrerna. Jämför vedhuggning där man med relativ lätthet kan sära på fibrerna om man hugger parallellt fibrerna, men inte vinkelrätt fibrerna. Genom att limträ är uppbyggt av många olika lameller av virke ökar spridningen av defekter och därför är limträ ett mindre inhomogent material än konstruktionsvirke. Detta gör att limträ vid dimensionering antas ha högre hållfasthetsparametrar än konstruktionsvirke. (källa)
4. Under häcklingen tas den sista skärven bort. Industriellt används särskilda häcklingsmaskiner. Traditionellt och i mindre skala "kammas" linet i häcklor, en bräda med piggar av metall, av finare och finare grovlek. (källa)
5. Spontad panel innebär att man i panelen har en utskårad del, kallad not, och en utstickande del, kallad fjäder, som ska passa in i noten på intilliggande bräda. Slätpanel är en slät, spontad panel. (källa)
6. Läkt, eller ribb, är en trävara som är tunnare än 38 millimeter och som understiger ett breddmått på 63 millimeter. Överstigs dessa mått kallas träbiten istället en bräda. Läkt används bland annat som mellanliggare på trähus med stående trä (lockläkt). (källa)
7. Innan dess slätströk man linnevarorna genom glättning med slätpolerade glättstenar (gnidstenar) av glas eller sten, försedda med eller utan skaft. Linnet lades på en bräda överdragen med läder. Metoden att glätta linne och i synnerhet spetsar tillämpades långt in på 1800-talet - i Sverige finns en tydlig geografisk skillnad - i norra och mellersta Sverige brukades mangelbräden medan man i Sydssverige främst brukade glättestenar. Glättstenar är funna i gravar från järnåldern och på Birka enligt Nationalencyklopedin. (källa)
8. I nutida svenska märker vi inte längre så mycket av skillnaderna mellan olika kasus, men länge hade vi en mycket mer invecklad grammatik än vad vi har nu. Och ännu i dag har vissa ord slutstavelsen -er, som ursprungligen var en nominativändelse, men som nu ingår i rotmorfemet. Det förekommer i adjektiv som "nyter" och "yster" och i substantiv som "dummer", "toker" och "slarver". Annars hittar man lättast gamla nominativformer i äldre texter och sånger. I visan "Goder afton, goder afton" finns en redan i titeln, och i "Staffansvisan" finns raden "Ingen dager synes än". Och relativt nyligen använde Alice Tegnér gärna nominativformer i sina visor, som i "Dansa, min docka, medan du är unger, när du blir gammal, blir du så tunger", och i "Sockerbagaren" finns raderna "Och är du snäller, så kan du få, men är du stygger, så får du gå". I filmen Ronja Rövardotter säger också en av rumpnissarna: "Nu blev det kväller". Dessutom finns det ordpar, där både den gamla nominativformen (som har ändelsen -e) och den gamla ackusativformen (som har ändelsen -a) lever vidare i språket, fast ofta med något olika betydelser: ande/anda, bräde/bräda, flotte/flotta, grädde/grädda, mosse/mossa, timme/timma, ände/ända. (källa)