Brådmogna Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet brådmogna

1. Den svarte prästen Daniel Jenkins i Charleston, South Carolina var en osannolik figur med stor betydelse i jazzens tidiga utveckling. 1891 startade han ett barnhem för pojkar, Jenkins Orphanage. Fyra år senare utformades ett rigoröst musikprogram i vilket barnhemmets unga inhysingar blev upplärda i dåtidens vanliga musik, både religiös och världslig musik som ouvertyrer och marscher. Brådmogna föräldralösa och pojkar som rymt hemifrån, av vilka en del spelat ragtime på barer och bordeller, skickades till barnhemmet för att "frälsas" och rehabiliteras. På samma sätt som Fisk Jubilee Singers och Fisk University turnerade Jenkins Orphanage Bands vida omkring och tjänade pengar för att bekosta barnhemmet, vilket kostade mycket pengar att driva. Jenkins tog vanligen in 125 till 150 "svarta lamm" per år, av vilka många påkostades musikutbildning. Mindre än 30 år senare fanns fem band som turnerade över hela landet, och ett av dem reste även till England - återigen i Fisks efterföljd. Jenkins Orphanage Bands inflytande på den tidiga jazzen är svår att värdera, men många av dess medlemmar kom senare att spela med framträdande jazzmusiker som Duke Ellington, Lionel Hampton och Count Basie. Nämnas kan trumpetarna Cladys Anderson och Jabbo Smith. (källa)
2. Maria Pavlovna föddes 1786 i Sankt Petersburg och växte upp i det kejserliga Pavlovsk-palatset utanför staden. Som barn ansågs hon inte vacker, då hennes utseende skadats av tidiga försök med smittkoppsvaccin. Hennes farmor, Katarina II, beundrade hennes brådmogna talang som pianist men sade att "det hade varit bättre att hon fötts som pojke". Hennes musiklärare var kompositören Giuseppe Sarti. (källa)
3. Leech var i mitten av 1800-talet en populär illustratör på den satiriska tidningen "Punch" och en av de mest populära i hela England. Han utförde omkring 3 000 bilder för tidningen och illustrerade ett 50-tal böcker. Hans huvudområden var dels politiken, dels det dagliga livet i London. Napoleon III var ofta föremål för hans satir, som gärna gick ut över fransmännen. Han satiriserade bland annat olika arter av snobberi, modegalenskap och sport. Hans teckningar av brådmogna barn blev särskilt berömda. (källa)