Buffaopera Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet buffaopera

1. "Elisir di sì perfetta, di sì rara qualità..." ("Det perfekta elixiret, en så högst förträfflig dryck...") - så kommenterar Adina, Nemorino och byfolket berättelsen om den trolldryck som en gång sammanförde Tristan och Isolde. Legenden om Tristan och Isolde återberättas och tolkas i Kärleksdrycken till en början roat och ironiskt. Det är bara Nemorino som tror på dryckens verkan. Och den verkar faktiskt, men inte genom magi utan genom att den framkallar en inre förändring hos huvudpersonerna. Dulcamaras "trolldryck" är varken ett billigt lurendrejeri (bokstavligt talat, eftersom Nemorino får betala dyrt för flaskorna) eller något konstgrepp ur buffaoperans rekvisitaförråd, utan här får personerna istället verklig hjälp med att befria sig från sina hämningar och ge uttryck för sina äkta känslor. (källa)
2. För tonsättarna till de tidigare operabearbetningarna av stycket var det just det farsartade som utgjorde ett tacksamt och ändamålsenligt råmaterial. De närmade sig skådespelet som en buffaopera eller ett sångspel. Nämnas kan. (källa)
3. Med operan åstadkom Henze ett verk som inte snålade med samhällskritiken, utan blottställde skenheligheten och hyckleriet och även förstod att förena politiskt engagemang med humor. De stilistiska förebilderna är vid sidan om Offenbach även Verdi, Rossini och Donizetti, men här finns även en sångstil som går igen hos Kurt Weill. Formellt sett följde Henze traditionen från 1700-talets buffaoperor, men eftersträvade också ett ytterst transparent tonspråk. Verket uruppfördes 2 juni 1983 på Schwetzingens slottsteater och togs genast upp av såväl större som mindre scener. Svensk premiär på Wermland Opera i Karlstad 2 oktober 1987. (källa)
4. Operan är Pergolesis mästerverk i buffa-genren och betydlig mer framgångsrik än hans opera serior. Operan uruppfördes den 28 augusti 1733 på Teatro San Bartolomeo i Neapel, men väckte inget större uppseende, eftersom den var ett intermezzo bland många andra. Men vid Parispremiären 1752 utlöste operan en musikhistorisk fejd, buffoniststriden (la querelle des bouffons), mellan dem som försvarade den franska höviska operan (Rameau) och den folkligare buffaoperans förespråkare. Rousseau och encyklopedisterna prisade Pergolesis La serva Padrona som ett mönsterexempel på en naturlig och vardagsnära operastil. Den spelades över hela Europa under 1700-talet och texten översattes till flera språk. Dess popularitet har varat intill våra dagar. (källa)
5. Skolans främsta företrädare var under dess tidigare skede Alessandro Scarlatti, Leonardo Leo, Francesco Durante, Francesco Feo och Gaetano Greco, sedermera förföll den inemot 1700-talets mitt (hos Nicola Porpora, Vinci med flera) till större ytlighet genom ensidigt eftertraktande av sinnligt behag och bravur i solosången, men ett nytt uppsving åstadkoms av Johann Adolph Hasse, Niccolò Jommelli, Tommaso Traetta och Giuseppe de Majo med flera genom kraftigare dramatiskt uttryck och rikare former. Som en reaktion mot den seriösa operans schablonmässighet uppkom, likaledes i Neapel, på folklig grund buffaoperan, som utbildades av Giovanni Battista Pergolesi, Nicola Logroscino, Niccolò Piccinni, Guglielmi, Giovanni Paisiello och Domenico Cimarosa. En reaktion på den seriösa operans eget fält var Christoph Willibald Glucks betydelsefulla stilreform. (källa)
6. Wolf-Ferrari trodde själv att eftervärlden bara skulle betrakta hans opera som ett "tillfällighetsverk". Men operan gav i själva verket tonsättaren hederstiteln "Mozart redivivus" (Den återuppståndne Mozart). Operan gav också upphov till en renässans för buffaoperan. Wolf-Ferrari använde sig av en för samtiden modern harmonik och melodik, som han berikade med utvalda historiska stilidiom. Han vände sig mot den förhärskande trenden med monumentala orkesterklanger och valde istället att skriva för liten orkester, som garanterade transparens. Utan att göra avkall på ledmotiviskt arbete integrerade han tydligt framträdande arior och byggde därigenom upp verket som en fulländad genomkomponerad nummeropera. I rask följd efter uruppförandet hade hans opera uppförts på 27 tyska scener och i Wien (1905) dirigerade Gustav Mahler personligen alla tio föreställningarna. Den enorma framgången stärkte Wolf-Ferrari i hans beslut att fortsätta på den inslagna vägen. (källa)