Bundsförvant Synonymer Betyder Uttal

• allierad
• sammansvuren

Hur används ordet bundsförvant

1. Vid mitten av 200-talet e.Kr. befann sig burgunderna vid övre och mellersta Main. Omkring år 300 e.Kr. stormade de tillsammans med alemanner, franker och heruler den rhätiska gränsen vid nuvarande Österrike, men blev besegrade. De var en av de största stammarna under den stora oredan i Gallien i mitten av 300-talet då städerna blev ödelagda och gallerna blev slavar i Germanien, innan Julianus lyckades slå tillbaka germanerna igen. I slutet av 360-talet försökte kejsar Valentinianus få burgunderna till bundsförvanter mot alemannerna, som på nytt invaderat Gallien och lät dem samla en stor här, men övergav dem i den avgörande striden. Burgunderna stannade då kvar i ett område mellan frankerna och alemannerna och trängde så småningom de senare söderut. (källa)
2. Jämte sin dåvarande bundsförvant Buckingham blev Cooper 1670 en av de fem medlemmarna i den egendomliga ministär som fick namnet "kabalen". Då Karl II avslöt Doverfördraget med Ludvig XIV, lät han emellertid kabalens protestantiske medlemmar förhandla om och underteckna ett skenfördrag och dolde på detta sätt för dem det äkta fördragets bestämmelse, att konungen skulle verka för katolicismens införande i England (1670-71). För det övriga av Doverfördraget med vad därav följde, sålunda även för kriget med Nederländerna, bär emellertid Cooper medansvaret, och - i enlighet med sin konsekventa strävan för religionsfrihet - försvarade han även indulgensförklaringen 1672, som dispenserade från lagarna mot dissenters. Som belöning för dessa tjänster upphöjde Karl honom samma år till earl av Shaftesbury. (källa)
3. I Greklands allmänna statsliv har de under äldre tid inte ingripit, och verkar ha försökt leva i avskildhet. I längden kunde de dock inte undgå att dras in i de grekiska stormakternas strider. Under peloponnesiska kriget och tiden därefter fanns de mestadels på Spartas sida, troligtvis såsom mera tvungna än frivilliga bundsförvanter. Under den senare delen av 300-talet f.Kr. stred de vid sidan av atenarna och andra mot de makedoniska erövrarna, och under diadochtidens våldsamma slitningar fick de i likhet med de flesta greker utstå krig och förtryck från de växlande makedoniska härskarna. Den gamla achaiska förbundsstaten som sådan gick därvid sin undergång till mötes. (källa)