Vad betyder och hur uttalas burgundisk
Burgundisk uttalas burgund|isk -t -a.
Burgundisk betyder från Burgund.
Ordformer och varianter av burgundisk
Burgundisk är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet burgundisk
Uppfinnandet av de fjäderdrivna uren medförde att klockorna kunde göras betydligt mindre. De fjäderdrivna urens tillkomsttid är okänd, men ett att de äldsta torde vara en avbildning på ett porträtt av en burgundisk hovman på 1430-talet. Ludvig XI:s hovurmakare fick 1480 beställning på ett ur att bära med sig. De tidiga fjäderdrivna uren hade liksom loduren spindelgång. Ett av problemen med fjäderdrift är att den uppdragna fjäderns kraft minskar efter hand som den slackas. För att kompensera detta överfördes kraften från den i ett fjäderhus placerade drivfjädern till en spiralformig snäcka. När fjädern är som starkast verkar den på snäckans minsta omkrets varefter omkretsen ökar vartefter fjädern slackas. Äldsta kända bevarade uret med fjäderhus och snäcka är ett bordsur från 1509. Ett bevarat dräktur tillverkat efter samma princip av Jacob Zech i Prag härstammar från 1525. Principen var dock känd tidigare, och kan spåras på en teckning av Leonardo da Vinci gjord mellan 1488 och 1497. En äldre skiss från 1477 av ett fjäderdrivet urverk med snäcka har senare upptäckts. I dräktur från Tyskland användes under 1500-talet ibland en bågformig bromsfjäder, så kallad stackfreed, i stället för snäcka. Snäckan kom dock snart att helt ersätta bromsfjädern.
Burgundisk fondue: bitar av nötkött som tillagas genom att doppas i kokande olja och sedan serveras med sås.
Statyn är skulpterad av bildhuggaren Pierre Hubert L'Archevêque och gjuten i brons av Gerhard Meyer 1770. Materialet till statyn tog man från trofékanoner som tagits i strid mot rikets fiender. Statyn är 11 fot hög, vilket motsvarar ca 3,26 meter. Statyn står på en piedestal och ett postament av svensk marmor. Gustaf Vasa är avbildad iklädd en burgundisk dräkt och en mantel, med lagerkrans på huvudet och bärande en spira. Lagerkransen är en symbol för seger, och spiran är symbol för makt. På piedestalen finns en sköld i brons omgiven av en orm som biter sig i svansen, samt omgiven på bägge sidor av lager som sedan antiken varit en symbol för makt och seger. På baksidan av piedestalen finns en vase, även den gjuten i brons. Vasen är en symbol för Sverige och Vasaätten, av vilken Gustav Vasa var den förste.
Hjälmen tillverkades i Tyskland runt år 1540, troligen i Augsburg eller i Nürnberg där några av Europas skickligaste rustningstillverkare fanns under perioden. Den är slagen i stål och mycket väl genomarbetad med etsningar, punsning och förgyllningar. Den väger närmare 2,8 kg. Det är en sluten hjälmtyp i Burgundisk stil. Visiret, den del av hjälmen som täcker ansiktet, är ett så kallat maskvisir format likt ett mansansikte. Maskvisiret tillhörde från början inte hjälmen men bedöms vara från samma tid, möjligen också från samma verkstad som hjälmen i övrigt. Hjälmar med maskvisir var populära vid Europas furste- och kungahus under 1500-talets första del. Maskerna tros ha använts för sin komiska effekt vid kungliga parader och högtider.
