Burleskeri Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet burleskeri

1. Pälle Nävers diktning har en naturromantisk prägel, som ibland övergår i svärmeri. Med värme och ibland med religiösa förtecken hyllar han skapelsen just som den ter sig i en enkel blomma eller i ett blänk i en gömd skogstjärn vid solnedgång medan ugglors hoande anas från moarna — skog, ödemark och en ensam själ uppfylld av livsberusning. Han kan även visa upp en humoristisk sida med reminiscenser från Gustaf Frödings diktning, även om det aldrig, som hos Fröding, slår över i rena burleskerier. (källa)
2. Den 9 september sade Fredrik Sahlin i Kulturnyheterna: "Jag hade mina föraningar redan när jag såg titeln 'Livet är ett mirakel' helt fritt från ironi och där kändes det som att här kommer livsbejakande upptåg à la Cirkus Scott. (...) Framför allt tror jag att han har fått för mycket 'credit' för den, så att säga, charmiga, mustiga, köttiga inramningen av de tidigare filmerna. (...) Det är en orgie av burleskerier rakt igenom hela filmen.". (källa)
3. Handlingen är densamma som i eddadikten Trymskvädet (Þrymskviða), men det framgår av den första riman att författaren också varit väl förtrogen med Snorre Sturlassons Gylfaginning och Skáldskaparmál. Tors hammare har blivit stulen och jätten Trym, som är tjuven, vägrar återlämna stöldgodset med mindre än att han får Freja till brud. Men Freja vill inte, varför Tor själv måste fara till bröllopet utklädd till kärleksgudinna med lösbröst, kvinnokläder och ett bruddok framför ansiktet. Þrymlur är mer generös med detaljer än den ursprungliga eddadikten. Vi får veta att Tor for till Jotunheim på Skidbladner, och att han kom i ett stort och brokigt följe där också Höner var med. Namnen på flera i övrigt okända jättar och jättinnor räknas upp. Skildringen av den vilda bröllopsfesten i Tryms hall är full av burleskerier, inte minst vad gäller den näpna "brudens" (det vill säga Tors) glupande aptit: En oxe och tolv laxar sätter "hon" i sig – inte "åtta laxar" som i Trymskvädet, men författaren behövde ett rimord på det golv där inte ens ett avgnagt ben lämnades kvar åt hundarna (III:10). Slutet blir förstås blodigt: När "bruden" väl fått sin hand på hammaren är festen över för jättarnas del. (källa)
4. Eva Ström skrev i Sydsvenskan: "Sonetten har en förmåga att framkalla monotoni om den blir alltför taktfast, men Malte Persson steppar elegant ur fällan med ett och annat dansant snedsteg. Sonetten brukar även förleda poeter till ett högtidligt ordval. Lyckligtvis inte så hos Malte Persson vars avspända vokabulär är lika uppdaterad som ett sms. ... Malte Perssons djupdykning ner i den stockholmska tunnelbanan som korsats med grekisk mytologi har blivit en fräsch och kvick diktsamling, där sonettformens pentameter utgör diktens levande hjärtslag." Nikanor Teratologen recenserade boken i Tidningen Kulturen, där han beskrev sonetterna som "stillsamt grymma och formsäkra". Han jämförde boken med Inlandsbanan av Erik Beckman, som Persson hade skrivit förordet till när den nyutgavs 2002. Teratologen skrev: "Beckmans Inlandsbanevärld är också 'ett slags Hades', dock med en hel del comic relief genom burleskerier och ordlekar och det faktum att man i alla fall ibland kan skåda ut över det ödsliga nordiska vinterlandskapet. Sonetterna om tunnelbanan berättar i texten och mellan raderna om ett mer helvetiskt tillslutet och rymningssäkert inferno - så är de ju också skrivna drygt fyra decennier längre fram i vår sköna nya värld i det vi som är gammalmodiga envisas med att fortsätta kalla Sverige." I Expressen skrev Mikael van Reis: "I den goda sonetten skall rimmet vara utan tvång, nästan kännas som en tillfällighet och ändå ge frasen elegant fasthet. Smärta fordrar ändå ett lätt sinne. Malte Persson har tvivelsutan den vigheten, men är mer konstflitigt fräck än just elegant." Reis fortsatte: "Här finns lite obligatoriska nickar åt Keats (dock ett ode!), Stagnelius, Nerval, Baudelaire, Rilke, Pound och resten av stjärngänget. Läsaren får smickras en smula och läsaren bockar av och ler. Risken då är att hamna i lillgammal pastisch, vilket alltid är en aspekt av det teatrala arrangemanget med allehanda kostymer. Malte Persson blygs inte i sin t-bana och det är i själva verket ett medvetet drag att lite ironiskt spela med både imitationen och allusionen. Det underjordiska temat till trots är detta ändå en livaktig tablåsamling.". (källa)