Buskskvätta Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet buskskvätta

1. Buskskvätta (Saxicola rubetra) är en buskskvätta som tillhör familjen flugsnappare.
2. Buskskvättan är en liten, knubbig och kortstjärtad fågel med rätt långa ben. Den är 12–14 centimeter lång, har ett vingspann på 21–24 centimeter och den hoplagda vingen mäter ungefär 75 millimeter. Buskskvättan är brunspräcklig, med vit buk, brungul övergump, vit stjärt med brett svart ändband och brett, ljust ögonbrynsstreck. Strupen och övre delen av bröstet är orange, men detta är färgstarkast hos den adulta hanen i häckningsdräkt. Den adulta hanen i häckningsdräkt har mörka örontäckare, svart ögonstreck och ett tydligt vitt ögonbrynsstreck.
3. Buskskvättan har gråsvarta ben, gråsvart, kort och rak näbb, och svart iris. Ett kännetecken som skiljer från många andra arter buskskvättor, och även stenskvättan, är att buskskvättans övergump har samma färg som ryggen. Ofta sitter buskskvättan upprätt på en stolpe, taggtråd, uppstickande pinne eller liknande och knycker långsamt på stjärten.
4. Buskskvättans sång är renare och mer omväxlande än stenskvättans och innehåller ofta härmstrofer. Dess varningsläte är en mjuk vissling som avslutas med ett eller flera hårda smackande, "ju teck, ju teck-teck".
5. Buskskvättan är en flyttfågel som häckar i Europa och västra Asien, från Irland och norra Portugal i väster och österut till floden Obs utflöde i närheten av Novosibirsk, och från norra Norge i norr och söderut till centrala Spanien, centrala Italien, norra Grekland och Kaukasus.
6. Buskskvättorna placerades tidigare i familjen trastar (Turdidae), men DNA-studier visar att de är en del av familjen flugsnappare (Muscicapidae). Trots sitt stora utbredningsområde delas buskskvättan inte upp i några underarter.
7. Buskskvättan har, som namnet antyder, helt andra tillhåll än stenskvättan. Buskskvättan förekommer framför allt där marken är sank, till exempel på strandängar. Den har ett karaktäristiskt sätt att sitta på en lodrät kvist, högt uppe i en buske eller på toppen av en hög kvist, med fötterna på mycket olika höjd, men ändå med kroppen upprätt. Den är livlig och har sprittande rörelser. Födan utgörs av smådjur, till exempel insekter och små sniglar. Buskskvättan födosöker framför allt på låga växter men kan också ta den på marken eller fånga den i luften.
8. Buskskvättan anländer sina häckningsområden mellan slutet av april och mitten av maj. Den lägger 5-7 grönblå ägg i ett öppet bo som byggs i en buske eller på en grästuva. Den lämnar häckningsområdena mellan mitten av augusti till mitten av september, men enstaka individer kan stanna kvar till oktober. Vinterkvarteren i Västafrika besätts i början av torrperioden i slutet av september till november, och de återvänder igen i februari och mars.
9. Buskskvättan är ganska vanlig över hela sitt utbredningsområde och kategoriseras som livskraftig (LC) av IUCN. Delar av populationen minskar dock drastiskt speciellt i de västra delarna av utbredningsområdet i Storbritannien, Irland, Frankrika, Belgien, Nederländerna, Danmark och Tyskland, främst på grund av det industrialiserade jordbruket. I Storbritannien är den rödlistad och mellan perioden 1972-1988 var den helt försvunnen från sina häckningsområden på låglandet i söder och öster och den är idag bara vanlig på höglandet i norr och väster där lågintensivt betesbruk fortfarande är vanligt.
10. Sveriges Radio: P2-fågeln Buskskvätta Läte. (källa)