Byffé Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet byffé

1. Buffé (ibland stavat byffé) är en form av servering där de ätande själva förser sig med mat eller dryck från ett separat uppdukat bord . Det kan även kallas gående bord. Vanligen innebär buffé att de ätande kan gå flera gånger och välja olika rätter varje gång. Exempelvis vid julbord är det vanligt att först ta kallskuret och fisk, och sedan på andra varvet ta varm mat och den tredje gången dessert. (källa)
2. En lägre, avlång modell av skänk såsom de såg ut under 1900-talet kallas vanligen byffé, men namnet förekommer ibland även på möbler från slutet av 1800-talet med skåpsöverdel. (källa)
3. På ett pensionat kan man vara en del som i en stor familj. Man har gemensamma måltider och samlas i sällskapsrum för att diskutera och umgås. Man förväntades stanna minst en vecka och ofta kom de klassiska pensionatsgästerna igen från år till år. Pensionatslivet var till en början inrutad och stamgästerna bestämde vem som skulle sitta var vid måltiderna. Maten serverades som "gående bord" (dagens buffé). Matsalen var bara tillgänglig för husets gäster. (källa)
4. När restaurangerna spred sig utanför Frankrikes gränser förblev det franska ursprunget tydligt. Ofta var det även fransmän som drev dem, som till exempel Regis Cadier (1828-1890) som med framgång drev Hotell Rydberg i Stockholm och bidrog till ett nydanande av svenskt restaurangväsen. I Sverige är gastronomins och restaurangnäringens språk fortfarande starkt influerat av franskan, ett fenomen kallat köksfranska, med termer allt ifrån "restaurang", "hotell", "meny", "buffé" och "café" till "kastrull", "servett", "sås", "glass", "sallad" "dessert" och "filet". (källa)
5. Under 1900-talets andra halva, och under stark påverkan av Tore Wretmans återlanserade restaurangsmörgåsbord på Operakällaren i Stockholm 1961, övergick smörgåsbordet från att ha varit en förrätt till att bli en ensam rätt och en hel måltid i sig. Wretman förordade också att det skulle ätas i fem bestämda "turer", en tågordning som inte var tidigare känd. Turer ska här förstås som att man i varje tur ägnar sig åt en viss del av smörgåsbordet och som man sedan inte återkommer till, till exempel så tillhör den inledande sillen den första turen, och desserten den avslutande femte turen. Smörgåsbordet växte från 1960-talet kraftigt i omfattning och det fick en dessertavdelning som det aldrig tidigare haft. Skillnaderna mellan smörgåsbordet och julsmörgåsbordet, som nu också kallades för julbord, suddades ut samtidigt som nya rätter tillfördes till exempel grönsaksrätter men också skaldjurs- och kycklingrätter. Från 1970-talet och framåt uppfattades smörgåsbordet också som ett serveringssätt (jämför buffé eller liknande där man ställer fram en mängd för-, huvud- och/eller efterrätter som man plockar av som man vill). Ett julsmörgåsbord i hemmet kan idag innehålla 20-30 rätter och på restaurang förekommer det att man erbjuder julsmörgåsbord med fler än 100 rätter. (källa)
6. Falafel eller falaffel (arabiska: فلافل, falafil, pepparkorn, svenska plural: falaflar eller falafflar) är en vegetarisk maträtt som är vanlig i Mellanöstern. Den består av friterade bollar oftast gjorda i huvudsak på kikärter, lök, färsk persilja och/eller korianderblad och kryddor. Falafel serveras ofta i pitabröd eller invikt i tunnbrödet lavash tillsammans med grönsaker och hummus eller olika såser på restauranger, pizzerior och gatukök. Maträtten förekommer även i en variant serverad med pommes frites eller ris i stället för bröd, då kallad falafeltallrik. Falafeln är vanlig som en av smårätterna i buffé eller mezetallrik. (källa)
7. Fartyget trafikerade linjen Göteborg-Kiel under namnet M/S Stena Scandinavica under åren 1988-2011. Stena Line lade en stororder om fyra "supernight ferries" på det polska varvet 1979. De inrikespolitiska oroligheterna under 1980-talet kom dock att försena leveranserna betydligt. Stena Line avbeställde två av fartygen som dock var påbörjade. Den 22 juli 1986 togs arbetet på fartyget B494/2 över av viss svensk hjälp, Skanska, och den 29 november 1987 lämnade fartyget Gdansk mot Göteborg för kompletteringsarbeten. M/S Stena Scandinavica döptes 10 februari 1988 av Gudmor H.M Drottning Silvia vid Schwedenkai i Kiel. 19 dagar senare togs fartyget i bruk och var vid det tillfället världens nästörsta passagerarfärja tillsammans med systerfartyget Stena Germanica. De största var Viking Lines färjor Olympia och Mariella. Fartyget stoltserade med a la carte restaurangerna "Vier Jahrezeiten", senare Gustavianska Matsalen, Värdshuset och Brasserie samt en huvudrestaurang (buffé) med Bierstube. Till den stora tax-free butiken på däck 8 kunde man de första åren åka rulltrappa upp från arkadbaren på salongsdäck 9. Shoppen hade stor parfymavdelning, presentavdelning samt cognacskällare. Färgsättningarna i salongerna var inte tidsenliga på grund av leveransförseningen och det samt ombyggnation av den förliga konferensavdelningen, där alla rum var namngivna efter västtyska städer, gjordes i ordning vid ett varvsbesök i Kiel. (troligen 1989). (källa)
8. Den 12 december 2007, ca en vecka efter avslöjandet om köttfärsfusket, skickade Ica ut decembernumret av sin medlemstidning Buffé till ca två miljoner kunder. Numret innehöll, ironiskt nog, en färsspecial med bland annat "Nio nya färsfavoriter" samt en faktaruta om hållbarhet på köttfärs. Magnus Wikner, marknadschef på Ica, uppgav enligt Expressen att färsspecialen inte kunde tas bort eftersom tidningen redan var tryckt då skandalen inträffade. Han uppgav vidare att Ica diskuterat att dra in numret helt men trots allt valt att ge ut det på grund av dess köttbullsrecept samt den annalkande julen. (källa)
9. Silltårtan kan serveras både som förberedd förrätt eller som en tag-själv-rätt på en buffé. Dryckeskombinationen är vanligen öl (och snaps) men också vin förekommer. (källa)
10. Ett julbord är en buffé – ett smörgåsbord – med julmat som serveras företrädesvis i Sverige och Finland kring jul. Flera rätter, som julskinka, köttbullar, Janssons frestelse, sill och prinskorv brukar förekomma på julbord, men det finns också många regionala rätter som bara är vanliga i vissa områden. (källa)