Byggning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet byggning

1. 1634 års regeringsform, genom vilken ordnad lantregering (länsstyrelse) infördes i Sverige, påbjöd, att Stockholms stad skulle ha en särskild styresman med titeln "öfverståthållare" (i det ursprungliga förslaget till regeringsform benämndes han "öfverburggrefve", men detta namn ändrades vid överläggning i rådet 11 juni 1634). Överståthållaren skulle vara den förste bland Kunglig Majestäts befallningshavande och alltid vara en av rikets råd. I § 24 säges, att "hans ämbete skall vara att si uppå och drifva Stockholms slotts byggning och hvad annan byggning konungen förehafver i Stockholm. Sedan skall han enkannerligen vara stadsens och borgerskapets förman". I 1720 års regeringsform bestämdes, att överståthållarämbetet skulle besättas med män utom rådet. (källa)
2. 1728 köpte Anders Nordenflycht säteriet. Hans barn hade dock redan från 1720 vistats här under delar av åren. 1731 flyttade familjen slutligen hit, och med dem deras 13-åriga dotter Hedvig Charlotta Nordenflycht. Troligen var säteriet i mycket dåligt skick, och behövde iståndsättas innan det kunde bli en värdig bostad. Säteribyggnaden sägs i senare synesprotokoll vara uppbyggd av Anders Nordenflycht. Dock har byggnaden senare genomgått flera förändringar. 1750-talets säteribyggnad hade ingen lanterninvåning, och var troligen bara i ett plan. Däremot fanns då två flyglar till den nuvarande byggningen. Anders Nordenflycht startade ånyo upp bruket (se Viby bruk), som vid den här tiden sedan länge var ödelagt. Han anlade två spikhammare, och flera kniphammar och hade en rik tillverkning av alla slags smidesredskap: lieblad, plogbillar, yxor m.m. Dessutom anlades ett tegelbruk. Nordenflycht hade också för avsikt att inrätta ett regelrätt manufaktori här med en vid produktion av föremål – oklart vad som kom till stånd. Postelynsmakare, Stols och andra snickare, sadelmakare, korgmakare var bland de yrkeskategorier som fanns här. 1737 avled Anders Nordenflycht. (källa)
3. En ökad befogenhet erhöll socknemännen emellertid, i det att från ingången av 1600-talet en väsentlig andel i kyrkotukten började tillerkännas dem. Med särskilt, avseende därpå blev socknarnas förhållanden i nyare biskopsstadgar föremål för reglering. Viktigare för sockensjälvstyrelsen blev 23:e punkten av 1650 års prästprivilegier. Där bekräftas prästerskapets "macht til ät hålla ochnestemnor" i sockenstugor och sakristior, "hvarest församlingen antingen i ge-meen eller thes fullmechtige kyrckioverder och sex män, vthan någon endskyllan, skola effter kyrckioheerdens kallelse komma tilsamman" och, under kyrkoherdens ordförandeskap, "rådslå och be-stella om kyrckiones inkomst och rekenskap", så också "om kyrckiones och prestegårdzens byggning, och hvad meera förefalla kan vthi kyrckiodisciplinen och andra församblingens åliggiande tarfver och bestelningar". Ett flera gånger upprepat löfte om en fullständigare sockenstämmoförfattning blev inte uppfyllt, men de redan givna bestämmelserna, nästan ordagrant förnyade i 1675 års prästprivilegier, fullständigades med särskilda resolutioner (de viktigaste av 1680, 1697 och 1719) samt bekräftades med nya tillägg och vissa modifikationer i 1723 års prästprivilegier. I dessa stadgades, att två årliga ordinarie sockenstämmor skulle hållas och att förfallolöst uteblivande skulle medföra talans förlust. Stämmans verksamhet inskränktes till ekonomiska mål, varemot kyrkotukten övergick till kyrkoherden med sexmännen och de förnämste i församlingen. Under tiden hade åtskilliga bestämmelser givits om kommunalbeskattningen. (källa)