Bysantinsk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bysantinsk

1. Tekniskt avancerade valv började framställas under Romerska rikets arkitektoniska revolution, där de ofta användes för att få stora utrymmen i tempel och allmänna byggnader, såsom Pantheon. Traditionen fortgick även efter kristnandet i sekulär och religiös bysantinsk arkitektur, som kulminerade i den revolutionära kupolen på pendentiv på 500-talskyrkan Hagia Sofia. (källa)
2. Det forna Mecka var en oas vid handelsvägen förökelse och kryddor från södra Arabiska halvön och som ledde vidare till Egypten med förgreningar såväl till Jeddah som till Persiska viken och Mesopotamien. Platsen utvecklades efter hand under romersk och bysantinsk tid till ett viktigt handels- och religiöst centrum. Klaudius Ptolemaios (omkring 100—170) nämner en stad Makoraba i det inre av Arabien som länge har ansetts vara staden Mecka. Sedan slutet av 1900-talet har emellertid identifikationen av Makoraba med Mecka ifrågasatts. (källa)
3. Sakramentens antal har aldrig behandlats av något ekumeniskt kyrkomöte inom de ortodoxa kyrkorna, och det finns därför inte något officiellt fastställt antal för de ortodoxa sakramenten. Dopet och eukaristin är de två viktigaste. Grekiska hjälpmedel för folkundervisningen under osmansk tid lägger till dessa myronsmörjelsen (som motsvarar konfirmationen), bikten, äktenskapet, ordinationen och de sjukas smörjelse, men den inflytelserike kyrkofadern Thodoros Studiten på 800-talet, menade att även klosterlöftena och begravningsgudstjänsten kunde räknas till sakramenten, vilket John Meyendorff påpekar i Bysantinsk teologi - Historik och lära (Skellefteå 1995). (källa)
4. I en annan beskrivning av ett brev till romerska senaten, eventuellt från Aurelianus, beskriver den palmyriska drottningen Zenobia som så fruktad att varken araber, saracener eller armenier vågar sätta sig upp mot henne. En annan tidig bysantinsk källa, Johannes Malalas verk från 500-talet, beskriver istället palmyrierna och alla invånare i den syriska öknen som saracener. (källa)
5. Skleros (bysantinsk ätt) – en ätt i Bysantinska riket under 800-talet till 1000-talet. (källa)
6. I tidigkristen och bysantinsk konst blomstrade framför allt reliefen. I Västeuropa fick skulpturen sitt slutgiltiga genombrott under romansk tid i samband med byggandet av kyrkor, särskilt portalerna, och utvecklades på 1200-talet under gotiken till allt större rikedom och komplexitet. Vid sidan av stenskulpturen fick målade träskulpturer större betydelse under senmedeltid i form av krucifix, altarskåp och annan kyrkoinredning. (källa)
7. Bysantinsk konst – konst som producerades i Östrom och det Bysantinska riket från mitten av 500-talet till 1453. (källa)