Bårbärare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bårbärare

1. Efter aftongudstjänsten, återkom kungen till löpgravarna vid sjutiden. Han gick till den gamla linjen för att bättre kunna övervaka arbetet med den nya linjen. Mellan klockan åtta och nio kom taffeltäckaren Johan Hultman till löpgravarna för att servera aftonmåltid till kungen. Karl XII hade låtit bord och stolar utplaceras i löpgraven för att underlätta måltiden och det fanns till och med en säng i löpgraven, ifall kungen ville ta en stunds vila. För att kunna överblicka arbetet bättre, klättrade kungen upp på bröstvärnet genom att sparka in fötterna i lerväggen och sätta armarna på toppen av bröstvärnet. Under honom stod Maigret, generalmajor Philip Bogislaus von Schwerin, generaladjutant Johan von Kaulbars, gardeskapten Knut Posse, fortifikationskapten Philip Schultz och generaladjutant André Sicre. Efter en stund kom Carlberg till kungen. Kring klockan halv tio på kvällen blev Karl XII skjuten av en kula i den vänstra tinningen med utgångshål genom den högra. Skottet var direkt dödande. Omedelbart utbrast Kaulbars: "Herre Jesus" och Schwerin grep Carlberg om armen. En bår hämtades och kungen täcktes av soldatkappor och André Sicre täckte kungens ansikte med sin hatt och peruk. Sicre tog själv kungens genomskjutna hatt. Det kungliga liket fördes till Tistedalen av Carlberg och tolv omedvetna bårbärare. I en brant backe halkade bärarna och soldatkapporna samt peruken föll av. Carlberg fick kungen över sig och bårbärarna kände igen liket. Carlberg sade till dem att inte avslöja händelsen för någon. Klockan ett på natten kom båren fram till Tistedalen och lades ned på bygatan. Schultz, Carlberg, en tjänare och en livvakt förde båren till ett hus, kallat "Kungshuset". Liket fördes in i huset, där von Schwerin och livmedikus Melchior Neumann fanns. På kvällen den 4 december lades kungen i en furukista och två dagar senare startade hemmarschen mot Sverige. (källa)
2. Flera gånger under kriget, särskilt tidigt i kriget, förhandlades officiella vapenvilor fram så att de döda kunde hämtas från ingenmansland och begravas. I allmänhet var inte befälhavarna förtjusta i några avbrott i striderna av humanitära skäl och de beordrade sina trupper att inte tillåta fiendens bårbärare att operera i ingenmansland. Dessa order blev dock nästan uteslutande ignorerade av de stridande soldaterna på båda sidor, då de visste om att det var i båda sidors intresse att de sårade kunde hämtas. Så snart som stridigheterna upphörde gav sig grupper av bårbärare, med röda kors-flaggor, ut i ingenmansland för att hämta de sårade. Vid enstaka tillfällen utnyttjades dessa inofficiella vapenvilor till att sända ut rekognoseringstrupper eller för att förstärka eller avlasta en garnison. En berömd vapenvila inträffade julen 1914 vid fronten nära Armentieres. Tyska soldater började sjunga julsånger och soldaterna lämnade sina skyttegravarna för att byta presenter och historier och spela flera fotbollsmatcher. (källa)
3. Landslaget missade att kvala in till EM 1996 i England, bl.a. på grund av förluster mot Schweiz och Turkiet. I en VM-kvalmatch mot Skottland 30 april 1997, bröt Schwarz skenbenet. Han lade sig inte på marken och viftade in bårbärarna. Nej, han reste på sig. Grimaserade. Rättade till strumporna. Och sprang några rusher för att se om smärtan kanske gick över. Schwarz gick till slut av planen efter 10 minuter. Sverige vann matchen mot Skottland med 2–1. Men Sverige missade VM-slutspelet 1998 i Frankrike, mycket på grund av två snöpliga förluster mot Österrike. Schwarz var borta i sex månader efter benbrottet. (källa)