Böhmisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet böhmisk

1. Grönjord är en lerjord som finns i många varianter, från dämpat grågrönt till starkare och klarare grönt. Den brukar benämnas efter ursprungsorten, till exempel böhmisk eller cyprisk grönjord. Ett vanligt handelsnamn är Verona-grönjord, eller veronesergrönt, ett namn som förvirrande nog även har använts för det starkt gröna syntetiska mineralpigmentet Schweinfurtergrönt. Bränd grönjord blir rödbrun och har även den använts som pigment. Innan 1800-talets utveckling av gröna pigment med bättre brytkraft och täckförmåga var grönjord mycket vanligt, men används inte i dagens industriellt tillverkade målarfärg. (källa)
2. Kristallglas betydde ursprungligen genomskinligt glas, och syftade på allt ofärgat glas som liknade bergkristall. Särskilt i Venedig tillverkades sodaglas med stor renhet som kallades kristall. I början på 1600-talet började man i Böhmen att framställa så kallad "Böhmisk kristall", ett Kali-kalkglas med högre klarhet och bättre ljusbrytningsförmåga än det äldre glaset. Det som under senare tid tillverkats i Tjeckoslovakien och blivit känt som "Böhmisk kristall" är dock modern helkristall. Blykristallglaset började tillverkas i Storbritannien vid mitten av 1700-talet. Orsaken var egentligen att hitta en glasmassa som var mer lättsmält och bättre passade de torveldade engelska glasugnarna. Man upptäckte dock att glaset samtidigt fick en större ljusbrytningsförmåga. Blykristallen fick sin stora spridning i slutet av 1800-talet. Först i början av 1900-talet börjar man tillverka helkristallglas i Sverige. Kristallprismor för ljuskronor tillverkas idag i Italien, Turkiet, Egypten, Frankrike, Tyskland, Österrike, Kina, Taiwan, Ryssland, Slovakien och Tjeckien. Även Sverige tillverkade prismor fram till 1950-talet. Sverige hade en bra handelsförbindelse med Böhmen och importerade då prismor därifrån. (källa)
3. Ursprungligen var kronglas ett alkaliglas av typen böhmisk kristall, men senare har flera olika optiska glassorter framställts med motsvarande egenskaper. Beteckningen avser därför numera optiska glas med liten ljusbrytning och liten färgspridning. (källa)
4. Bästa ljusbrytande verkan har åstadkommits med glassorter med starkt ljusbrytande verkan, till exempel blyglas. Nu finns andra sätt att skapa klar kristall. Prismor av hög kvalité har slipat glas. De bästa kvalitéerna brukar benämnas böhmisk kristall, men det är egentligen bara en ursprungsbeteckning och säger inget om kvalitén av prismorna. Prismor av dålig kvalité kan vara gjutna i glassort med svag ljusbrytning. Belysta av solljus skapar ljusprismorna spektra på de ytor där ljuset faller, sedan det passerat ett prisma. (källa)
5. Under 1700-talet blev metallpokaler ovanligare och ersattes av pokaler i glas. I Böhmen började man på 1670-talet tillverka pokaler i böhmisk kristall. Snart tillverkades i hela Tyskland glaspokaler i kristall. I slutet av 1600-talet upptäcktes guldrubinglaset, som snabbt blev populärt i pokalerna. Pokaler tappade under 1700-talets lopp i popularitet, men återkom i slutet på 1800-talet, då som rena prydnadspjäser. (källa)
6. Böhmisk-Mähriska randbergen. (källa)
7. Friedrich Dionys Weber (1766–1842), böhmisk kompositör och musikpedagog. (källa)
8. Även med avseende på den materiella och andliga kulturen utmärktes tiden under Ottokar I, Wencel och Ottokar II av stora framsteg. Landet började nu på allvar koloniseras med tyskar, i synnerhet i städerna och vid bergverken (Iglau, Deutsch-Brod, Kuttenberg), där den sachsiska bergsrätten vann insteg liksom Magdeburgs stadsrätt i de många tyska städerna. De stora skogarna utskiftades åt tyska kolonister. Tyskt språk och tyska seder vann insteg även vid hovet och på riddarborgarna, så att även borgar som byggdes av den slaviska adeln fick tyska namn (Rosenberg, Sternberg, Waldstein o. s. v.). Främmande kapital drogs in i riket och skickliga yrkesmän befordrade dess handel och industri. Men dessa förmåner köptes dyrt med förlusten av landets nationella enhet. Tyskarna sammansmälte inte med den tjeckiska befolkningen utan bildade en stat i staten, och den inhemska riddarklassen såg redan snett på tyskarnas rikedomar och privilegier, även om de själva efterbildade deras seder. Detta kom att bli ödesdigert för Ottokar II i hans strid mot den tyske kungen Rudolf av Habsburg. Ottokar blev nämligen övergiven av den böhmiska adeln och tvingades avträda sina tyska besittningar. Före det avgörande slaget vid Dürnkrut uppmanade Ottokar polackarna att värna Böhmen som sitt eget utanverk, "en skyddande mur mot Tysklands omättliga äregirighet". Men kungens egen mähriska reserv svek honom på själva slagfältet, under det att hans gamla fiender ungrarna hade slutit sig till tyskarna. (källa)