Böndag synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas böndag

Böndag uttalas bön|dag.

Böndag betyder (hist.) en av fyra högtidsdagar i svenska kyrkan.

Ordformer och varianter av böndag

Böndag är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet böndag

Missionsdagen var tidigare den tredje böndagen och firades mitt i sommaren. I 1983 års evangeliebok avskaffades böndagarna och Missionsdagen lades samman med Heliga Trefaldighets dag.

Före 1889 utlystes ibland en särskild minnesdag för reformationen i samband med jubileer, första gången 1621. Från 1889 fick böndagarna bestämda teman, varav den andra böndagen utsågs till reformationsdag och firades i maj. I 1894 års kyrkohandbok tillkom en särskild bön för reformationsdagen.. I 1983 års evangeliebok avskaffades böndagarna och Reformationsdagen lades samman med Sexagesima.

Tacksägelsedagen var tidigare den fjärde böndagen i Svenska kyrkan, och firas andra söndagen i oktober. Förr i tiden brukade bönderna anlända till kyrkan med kärvar, potatissäckar, och korgar med rotfrukter och äpplen och annat de skördat, för att på så vis tacka Gud för årets skörd.

Heliga Trefaldighets dag fick i Svenska kyrkan efter införandet av 1983 års evangeliebok även namnet Missionsdagen, vilket tidigare var en av kyrkoårets böndagar. Den liturgiska färgen är vit. Denna söndag brukar betraktas som övergången från festernas halvår med jul, påsk och pingst till det mer vardagliga halvåret, där de flesta söndagarna har grön liturgisk färg och bara har ett nummer i följden av "söndagar efter trefaldighet".

För de fyra allmänna böndagarna, avskaffade 1983, förordnades särskilda predikotexter.

Dies rogationum eller supplicationum, böndag.

1734 ställdes Tolstadius inför konsistoriet igen på grund av påståendet att Tolstadius på Böndagen samma år skulle ha talat försmädligt om kyrkorna och kallat dem avgudahus, och på Palmsöndagen ha förkastat nattvarden. Som följd blev en långvarig tvist mellan konsistoriet och Tolstadius. Den avslutades först 1741, då Tolstadius "gaf i allt öfrigt ett nöjaktigt och med Guds ord öfverensstämmande svar på de frågor, som honom till förene i anledning af dess predikan om den heliga nattvarden blifvit meddelte, hvaröfver konsistorium sig hjärtligen fägnade". Därmed var fred äntligen sluten.

Hagakyrkan var tänkt att invigas den fjärde böndagen, 9 oktober 1859, men det rådde brist på präster som kunde upprätthålla gudstjänsterna, och därför blev det först adventssöndagen den 27 november 1859 som domprosten Peter Wieselgren, assisterad av sex präster som var iförda mässkrudar, kunde inviga Hagakyrkan. Den samtida kritiken var enhällig, och Viktor Rydberg skrev "särskilt erbjuder kyrkans inre, med dess mera begränsade rymder, något fridfullt och manande till andakt. Nu äntligen reser sig över husmassorna ännu ett torn, väl icke så högt som tyska kyrkans och domkyrkans, men kraftigare, bestämdare, andäktigare än de. Och denna andakt uttrycker sig i den nya Hagakyrkans hela arkitektur".