Celldelning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet celldelning

1. En gallbildning kallas även gall eller cecidium. En gallbildning är en onormal tillväxtförändring på växter orsakad av en parasit. Förändringen kan bero på en onormal celldelning eller celltillväxt. Många olika organismer kan orsaka gallbildningar, exempelvis djur som rundmaskar, kvalster och insekter. Men även bakterier, svampar och kärlväxter kan orsaka gallbildningar. (källa)
2. Under fosterutvecklingen och även senare under livet händer det i hjärtmuskeln och levern att celler delar sig ofullständigt. Kromosomerna fördubblas (46 * 2 = 92 kromosomer) precis som inför en normal celldelning, men cellen delar sig inte. Dessa "dubbelceller" har fyrfaldig kromosomuppsättning och betecknas som tetraploida. Även celler med ännu högre antal kromosomer kan förekomma polyploida. Syftet med detta är antagligen att hjärtmuskeln och levern har högre krav på metabolism än normala kroppsceller och därför behöver kunna transkribera fler gener samtidigt. (källa)
3. Processen går till på det viset att lymfocyter i cirkulationssystemet och lymfknutor exponeras för främmande antigen via så kallade antigenpresenterande celler (dendritiska celler, makrofager eller B-celler). Den B-cell som exponeras för antigenet och har specificitet för det genomgår klonal expansion, det vill säga celldelning. Inom loppet av dygn finns en mängd lymfocyter som alla har förmåga att binda och producera antikroppar mot det främmande antigenet. (källa)
4. Andra exempel är virusinfekterade celler som får signaler av NK-celler (natural killers) att genomgå apoptos för att undvika spridning av virus i kroppen. Celler med icke reparerbara DNA-skador (mutationer) initierar själva de signaler som behövs för apoptos, för att undvika att muterade celler förökas via celldelning med ev. tumörutveckling som följd. (källa)
5. Den biologiska processen replikation har till uppgift att vid en celldelning dubblera DNA-molekylen för att kunna skapa en kopia av den till varje dottercell. På så sätt skapas det nya celler med identisk genetisk information i kroppen. (källa)
6. En morula är en cellklump bestående av cirka 16 celler eller fler, som bildas till följd av snabb celldelning efter att ett ägg genomgått en lyckad befruktning av en spermie. Den är inte ihålig. När morulan uppnått ett par hundra celler utvecklas ett hålrum inuti klumpen och kallas därefter blastocyst. Morulan har samma storlek som den ursprungliga storleken hos zygoten, tills den fäster sig i livmodern (det vill säga om den gör det, den kan bland annat följa med ut ur livmodern under menstruationen, eller stötas bort från livmodern och dö) och får näring från moderkakan. Anledningen till att den inte blir större är att zona pellucida, membranet som skyddar mot att morulan skall fastna i äggledaren och bli ett utomkvedshavandeskap, inte utvidgas och släpper in vätska. Därför innehåller alla celler i morulan en del av den ursprungliga äggcellens cytoplasma. (källa)
7. En onkogen förmedlar proliferativa signaler för mitos eller signalerar överlevnad för cellen. Suppressorgener har den motsatta effekten och bromsar normalt celldelning (eller låter cellen gå i apoptos), men förlust av flera suppressorgener (genom mutationer) kan ge cancerutveckling. Exempel på en suppressorgen är Rb. (källa)
8. Reduktionsdelning – en celldelning som sker när det bildas könsceller eller sporer. (källa)
9. Könsceller bildas hos diploida organismer (organismer med dubbel kromosomuppsättning) genom en särskild form av celldelning som benämnes reduktionsdelning eller meios. Den normala kromosomuppsättningen innebär att individen har dubbla upplagor av alla arvsanlag, ärvt från vardera föräldern. I meiosen bildas haploida celler, med enkel kromosomuppsättning. Hos haplonta organismer (organismer med enkel kromosomuppsättning) sker meiosen direkt efter att en zygot har bildats. Könscellerna bildas då direkt från den vuxna individen. Befruktning innebär att den hanliga könscellen för över sitt genetiska innehåll till ägget. Vanligen sker sexuell förökning genom korsbefruktning, vilket innebär att han- och honcell från olika individer smälter samman. Självbefruktning, att en individ kan befrukta sig själv, är ovanligt hos djur men förekommer hos plattmaskar, ledmaskar, och ibland hos daggmaskar. Hos växterna är självbefruktning vanligare, och förekommer bland annat hos en del gräs, korsblommiga växter och blåklockor. (källa)