Chateaubriand Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet chateaubriand

1. Konservatismen växte fram samtidigt som kulturströmningen romantiken. Dessa två rörelser hade mycket gemensamt: båda var uttryck för motupplysningen och kom i hög grad att sammansmälta. Det som kännetecknar den romantiska människan är att hon värderar konst, kultur och religion mycket högre än naturvetenskap och nationalekonomi, det vill säga att hon sätter kvalitativ andlighet över kvantitativ materialism. Utifrån denna definition var nästan alla de tidiga profilerna inom konservatismen renodlade romantiker. Chateaubriand introducerade den litterära romantiken i Frankrike med romanerna Atala (1801) och René (1802) samt författade det inflytelserika verket Génie du christianisme (1802) om kristendomens i hans ögon överlägsna skönhet. Burke författade ett konstfilosofiskt verk om det Sköna och det Sublima, som inspirerade den förromantiska strömningen Sturm und Drang, och han besatt också en unik förmåga att förvandla politisk diskurs till litterär konst. Maistre ägnade hela böcker åt att giva den instinktiva intuitionen och den blinda tron en överordnad ställning i tillvaron: hans filosofi kan anses vara en extrem form av romantisk konservatism. (källa)
2. Oxfilé är filén från det vuxna nötkreaturets slaktkropp. Dess tjockaste och ur matlagningssynpunkt finaste del kallas filéns "hjärta", cœur de filet. Oxfilé anses vara en delikatess i vilken form den än serveras. Det är vanligt att den ugnsbakas eller delas rå i tämligen tjocka skivor som var och en grillas till s.k. tournedos. En tjock bit oxfilé som först steks eller grillas och därefter delas i skivor, vanligen två, används för tillagning av chateaubriand, som serveras med persiljesmör. En klassisk rätt är biff Rydberg, som görs av oxfilé skuren i tärningar. (källa)
3. Under de sista åren levde han som en enstöring, och lämnade endast hemmet för att besöka Juliette Récamier i l'Abbaye-aux-Bois. Hans sista verk, Vie de Rancé, skrevs på förslag av hans biktfader och utgavs 1844. Det är en biografi över Armand Jean le Bouthillier de Rancé, en världslig fransk aristokrat under 1600-talet som drog sig tillbaka från samhället för att bli grundare av trappistorden, en munkorden. Parallellerna till Chateaubriands eget liv är iögonfallande. Chateaubriand avled i Paris under februarirevolutionen 1848, och begravdes, på egen önskan, på en ö nära Saint-Malo som bara är tillgänglig vid ebb. (källa)