Cicero Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet cicero

1. I de grekiska och romerska retorskolorna undervisades i minneskonst, och författare, sådana som Cicero och Quintilianus, vitsordar på grund av egen erfarenhet den praktiska nyttan av dess metoder. Den antika mnemoniken var topologisk, det vill säga den sökte underlätta erinringen genom att binda minnesbilderna vid vissa ställen eller föremål i ett rum eller på en talarplats, så att man vid tanken på detta rum eller vid åsynen av de eller de föremålen skulle ha lätt att genom idéassociation i bestämd ordning framkalla de önskade minnena. Under medeltiden, då minneskunskaperna tillmättes så stort värde, omfattades naturligtvis minneskonsten med stort intresse. Man hade då till exempel en versifierad universalgrammatik, minnesverser för logikens regler och så vidare, och av Roger Bacon finns i Oxford en handskrift om minneskonsten. (källa)
2. Ett cognomen beskrev, när det först lades till i ett namn, en persons utseende eller egenskaper. Exempelvis betyder "Cicero" "kikärta" och "Caesar" betyder "hårig". (källa)
3. Romarna uppfattade arbete som ett nödvändigt ont, och begreppet otium stod för all sorts frihet från plikter och uppbundenhet, ett idealtillstånd som möjliggjorde bildning, konstnärskap och njutning – alltså sysselsättningar utan materiell vinning som mål. Uttrycket förekommer hos Cicero i Pro Sestio, där han skriver om att de som styr staten har till uppgift att ge medborgarna "...cum dignitate otium" – 'fred med värdighet' i Gerhard Bendz översättning. (källa)
4. Syftet med en perifras är att lyfta fram det som till exempel är bra eller positivt i ett parti, så att publiken får höra dess bra egenskaper på flera olika sätt. En perifras är effektiv för att man säger samma sak, med nästan identiska ord, utan att tråka ut sin publik. En hederstitel kan också vara en perifras. Som när Cicero som konsult hade slagit ner upprorsmakaren Catilinas försök att ta makten i Rom, då tilldelade senaten Cicero hederstiteln "fosterlands fader". Det är alltså en perifras för egennamnet. Aristoteles fick äran att bli omtalad som "Filosofen". De flesta perifraser är tillfälliga. Den engelska författaren Richmal Crompton har skrivit böcker som handlade om buspojken Bill. I dessa böcker förekom en fröken Chesterfield, en fågelvän som var lätt överspänd. I boken använder Chesterfield aldrig ordet "fågel", utan istället talar hon om "våra befjädrade vänner" eller "tvåbenta älsklingar" eller "små bevingade bröder". (källa)
5. Sullas proskription övervakades av byråkratin, och namnen på informanter och dem som dödade proskriberade fördes upp i offentliga handlingar. Eftersom den romerska rätten medgav att handlingar kriminaliserades retroaktivt blev många av dessa namngivna personer senare åtalade. Lucius Cornelius Chrysogonus, en frigiven slav, hade översyn över proceduren, vilken kantades av korruption. Efter att Marcus Tullius Cicero anklagade Chrysogonus för missgärningar i tjänsten och vunnit pöbelns samtycke i frågan beordrade Sulla att hans frigivna slav skulle kastas från Tarpeiska klippan. (källa)
6. Aristoteles härleder upptäckten av retoriken till två personer, Korax och Tisias. Enligt historien hade demokratins upprättande på Sicilien under 400-talet f.Kr. resulterat i en livlig debatt gällande vem som ägde vad, framför allt i markfrågor, vilket gav grogrund för talekonstens roll: folk behövde lära sig tala för sin sak. Platon uttryckte ogillande över retoriken, i dialogen Gorgias, men presenterade sedan en mer nyanserad bild av retoriken i Faidros. Därigenom blev retoriken det första klart avgränsade kunskapsområde som var föremål för skriftlig systematisering och vetenskaplig analys. Retoriken uppfanns sålunda inte, utan upptäcktes, och några av de äldsta bevarade texterna som beskriver denna grundläggande systematisering är av Aristoteles hand. Bland andra kända läroboksförfattare i ämnet bör nämnas Cicero, Isokrates och Quintilianus, alla tre verksamma under antiken, samt Vossius. (källa)
7. Dagens Sessa Aurunca ligger ungefär på samma plats som antikens Suessa Aurunca. Suessa Aurunca var aurunkernas huvudstad. Staden övergavs 337 f.Kr. På grund av sidicinerna valde man att lägga den latinska kolonin på en annan plats än ursprungsstaden. Suessa Aurunca hade den exklusiva rätten att prägla mynt och Cicero talar om staden som en stad med viss betydelse. (källa)
8. Den komparativa metodens giltighet beläggs av dess användning på språk där den gemensamma förfadern är känd. Om man med hjälp av denna metod utgår från de romanska språken (till exempel franska, spanska, portugisiska, italienska och rumänska) liknar det rekonstruerade protospråket i tämligen hög grad latin, inte det klassiska latin som Cicero använde sig av, men vulgärlatin, den latinska dialekt som talades under Romerska rikets slutskede. (källa)
9. I Romerska riket dokumenterade historiker som Polybius, Livius och Plutarchos den romerska republikens uppkomst och andra länders samhällen och historia, medan politikern och författarna Julius Caesar och Cicero beskrev republikens politik och krigföring. (källa)
10. Uppkomsten av stenografikonsten får därför i stället dateras till 63 f.Kr. och kan hänföras till romaren Tiro, en slav till Marcus Tullius Cicero. Plutarchos nämner i sin levnadsteckning över Cato att Cicero i senaten den 5 december det året hade placerat ut notarier som förde anteckningar med hjälp av Tiros noter. Det man nedtecknade med dessa noter var Cato den yngres stora tal med anledning av Catilinas sammansvärjning. (källa)