Vad betyder och hur uttalas cirkelrund
Cirkelrund uttalas cirkel|rund.
Ordformer och varianter av cirkelrund
Cirkelrund är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet cirkelrund
Batteriet utgörs av en cirkelrund knappcell, vanligen av silver/zink-typ med en spänning på 1,55 V. Dessa batterier finns i en mängd olika dimensioner med varierande kombination av diameter och tjocklek. En normal drifttid, om man inte tänder nattbelysningen eller använder alarmet alltför ofta, rör sig om något år. En oanvänd knappcell som ligger i sin originalförpackning håller ungefär fem år.
Äldre och större typer av lokstall byggdes ofta som kvarts- eller halvcirkelformade byggnader runt en vändskiva, men kunde också bestå av rektangulära byggnader utan vändskiva. Det fanns även en typ med central anordnad vändskiva och stjärnformig placerade spår där lokomotiv avställdes, allt under samma tak i en cirkelrund byggnad.
Nattvardskalken, calix, är det viktigaste föremålet bland nattvardskärlen. Den hade ursprungligen formen av en dryckesskål med cirkelrund cuppa, samt två hänklar vilka dock med tiden försvann. Foten försågs senare med en ansvällning, nod för handen.
En ytterligare gestaltningsform är statssigillet. Sigillet var från början en autentiserad, oförfalskbar förslutning av brev och handlingar och präglades ofta med en stämpel i vax eller liknande material. Ett sigill är oftast cirkelrund och har sällan mer än en färg, statsvapen som grundas på sigill är ofta kolorerade versioner av dessa enfärgade sigill.
Stensättning är den skandinaviska forntidens vanligaste typ av gravöverbyggnad. Den förekommer från yngre bronsåldern till yngre järnåldern och består av packad sten i några få lager, oftast cirkelrund till formen. Kännetecknande för en stensättning är att den har en flack profil: den har ingen högre topp eller ås (som ett röse eller en hög har). Ibland är de övertorvade, vilket innebär att stenpackningen övertäcktes av ett lager av jord eller sand, idag ofta gräsbeväxt. Ofta omgärdas stensättningen av en kantkedja bestående av tättlagda, ofta något uppstickande stenar. Det förekommer även ofyllda stensättningar med enbart kantkedja. Stensättning ska ej förväxlas med stenkrets som består av glesa uppresta stenar.
