Vad betyder och hur uttalas cirkusarena
Cirkusarena uttalas cirk|us|arena.
Ordformer och varianter av cirkusarena
Singular
- cirkusarena
- obestämd grundform
- cirkusarenas
- obestämd genitiv
- cirkusarenan
- bestämd grundform
- cirkusarenans
- bestämd genitiv
Plural
- cirkusarenor
- obestämd grundform
- cirkusarenors
- obestämd genitiv
- cirkusarenorna
- bestämd grundform
- cirkusarenornas
- bestämd genitiv
Cirkusarena är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet cirkusarena
Byggnaden var ursprungligen en torghall byggd i 1865-1870 av arkitekt Friedrich Hitzig. Senare blev huset ombyggt till cirkusarena, men byggdes slutligen 1918-1919 om till teater av arkitekt Hanz Poelzig på uppdrag av det nyinrättade Deutsches Nationaltheater AG. Teatern hade 3500 platser. Öppningsföreställningen ägde rum den 28 november 1919. Den kända operetten Vita hästen hade urpremiär här den 8 november 1930 med Max Hansen i huvudrollen.
Poddubnyj arbetade som hamnlastare i Sevastopol och Feodosia 1893-1896 och därefter ett par år som kontorist för företaget Livas. Poddubnyj besegrade i 1896 flera av dåtidens kända brottare, som Geogr Lurikh, Ivan Borodanov, Nikita Razumov, och italienska Pappi i Feodosia och då började hans karriär som brottare. Sedan 1897 uppträdde Poddubnyj på cirkusarenor som tyngdlyftare och brottare, han började med ryska bälteskamper, 1903 gick han över till klassisk (fransk) brottning. Han vann upprepade gånger "världsmästerskapet" i klassisk professionell brottning, inklusive det mest prestigefyllda av dem alla i Paris (1905-1908).
1910 fick Einar Nilson för första gången skriva musik till en Reinhardt-produktion, Molières Le mariage forcé. Under början av 1910-talet började Reinhardt producera storslagna föreställningar i stil med de gamla grekiska tragedierna. Han använde sig av cirkusarenor, eftersom de liknade antikens amfiteatrar. Den första arena-föreställningen till vilken Nilson skrev musiken var Hofmannsthals adaptation av Sofokles Kung Oidipus, och han dirigerade den vid uruppförandet i Münchens Musikfesthalle 1910. Den följdes av Orestien av Aiskylos, i München ett år senare med Nilsons musik.
